Aftonbladet – 31 juli 1869, sida 3

t) ftärlyx, och som mången gång bedyrat at -) haft icke går två steg för att se på någt .lumpaa guldgaloner och barnsliga fjäderbus alkar,. På skämt frågade jag honom om ha: 0 j ämnade sig ut till Söderbraan? ti Jag har vuxit ifrån dylika narrspeb, ble a I Svaret. -i På eftermiddagen reste jag ut till Ulriks r dal, för att taga notis om den militära fest I ligheten. Vid Bergshamra stannade jag oci -Isåg hur en och annan snabbfotad indivic I sökte att springa i kapp med de kungliga här t)starne öfver gärden och diken. lötslig märkte jag en figur, som tycktes mig bekant ;) men just som jag fick ögonen på honom tumlade han ned i ett dike. Nagra ögonblick ; senare var den förolyckade likväl åter på beiInen och fortsatte sitt häftiga lopp, öfverhölje -Jaf lera och damm. Nu kände jag igen ho-nom, Det var han som aldrig gick två steg I för att se ap barnsliga fjäderbuskar. Har gick icke heller nu, han sprang ... I En litteratör, känd för sitt qvicka hufvud och sina rörliga ben, satt i måndags morgse Tillsammans med några kamrater. Plötsli steg han upp och gick, sägande, att han måste använda sin förmiddag till antiqvariska forskningar i riksarkivet. Sedan upptäcktes att den flitige forskaren under hela förmiddagens lopp stått i trampen på borggården, för att få en biljett till högtidligheten. Kanske för att få tillfälle till studier af antiqvariska former och bruk? ... En person berättade att han sett ryska matroser dricka bränvin Söm vatten. Det är icke underligt, anmärkte någon. Hemma ä de vana att dricka vatten som bränvio. Men det var icke allenast matroserna som gjorde sig bemärkta genom sin ovanliga törst. I Blanchs caf6 har man sett ryska officerare dricka så många arrakstoddar, att det till och med förvånat deras svenska värdar. Uch det vill säga mycket ... I går knackade någon på min dörr, och då jag öppnade stod en gammal bekant småstadsbo för mina ögon. Nej se, är farbror i stan!, Jo jo men. Jag fick ingen ro för flickungarne, utan måste ge mig i väg ut på vil-; lande hafvet, der jag inte varit på trettio år. Hvad gör man inte för ett kungligt bröllops. skull. Abja, det är sannt. Men det är egentligen du som är skuld till att jag på gamla dagar går mig ömfotad på Stockholms ruollstensgator. Gubben drog fram ur fickan ett stycke af ett Aftonblad och visade på ett understruket ställe. Der stod: Det fiones ingen stad på jorden, der man får så mycket gratis som 1 Stockholm. Ja det är sannt. Stockholm är ett himmelrike för en turist, instämde jag. Det är så f—n heller! utropade gubben med rynkad panna. Se här har du bevisen. Han slog upp annotationsboken och visade en rad af vältaliga siffror under rubriken: Utgifter i Stockholm. s Jag läste: Bärarlön 1 rdr 50 öre. Akardroskan till hotellet 2 rdr. Angbåtspoletter 32 öre. Middag på Hasselbacken 13 rdr 35 öre. Nya hattar åt hustru min och flickorna 33 rdr. En vagn till Söderbrunn och Ulriksdal 10 rdr. DLemonad, sodavatten och punsch 1 rår 75 öre. En såkallad sexa för fyra 5 rdr 50 öre. Summa 67 rdr 52 örex Det var bara den första dagen! utropade gubben med en sur grimace. Om farbror farit pr ångbåt till Ulriksdal så hade det blifvit billigare. aJo, jag tackar jag. På söndagen for jag at med ångbåt, men det kostade mig en ny hatt, som blef stukad, och ett paraply, som kom bort i trängseln. En hatt kostar 12 rdr och ett paraply 15. Det är mer än I0 fdr för en vagn. Och till på köpet fingo vi så hem i landsvägsdammet om natten. Hustru nin smågrälade hela vägen öfver snålheten som bedrar visheten, och flickorna gräto af rötthet. Fy tusan, en sådan natt! Jag hade rerna betalt 500 rdr på rak arm, om jag ned ens kunnat bli förflyttad hem till min sungstol i salen, der jag brukar sitta när Tildur spelar piano. Det var också en gemen stund farbror hade. Men det blef väl bättre sedan? cJag kan just inte säga det: På måndaen stod jag i trampen på borggården, så utt det värkte i benen, men ända var riksnarskalksembetet nog oblygt att låta mig å gå med lång näsa. , aFarbror fick således icke se något af proessionen? aNej, men jag köpte en biljett efter anpons i Dagens Nyheter, men den fick hustru bin. Hon såg för oss allihop. Jag-och flickngarne klättrade upp på en tegelstenshög, er Hildur böll på att få slag af förskräcelse när saluten begynte, När vi sedan förökte tränga oss fram till Storkyrkobrinken, ör att få se sjuglasvagnen, fastnade jag mellan belisken och slottet och kom inte ur fläcken örr än hela herrligheten var förbi. Flickorna, om lättare kilade emellav, kommo verkligen ram ända till kyrkan och fingo se en skymt f ståtenHildur var så betagen, att hon ille ge allt hvad hon eger och har, för lycan att åka öfver Norrbro i sjuglasvagnen. lustru min var. också förtjust upp öfver ronen och försäkrade, att af en sådan syn ar man nytta och nöje hela sitt lif. När vi sen på qvällen träffade samman på otellet måste gumman tala om för flickorna k Ilt hvad hon sett och hört, och den berättelsen): rog ut hela natten. Dörren fick stå öppen h wellan flickornas kammare och vår, och för !! var gång PT var nära att somna ropade jpg: ltid en af flickorna: Mamma, såg du verk-41e sen att prinsessan hade diamanter i brudronan? eller: Hur var danska drottningen ! åf tid Ia sig känd för att vara hatare af mi