Aftonbladet – 31 juli 1869, sida 3

frestelser, men hvilka han i sjelfva verke såg behandlas med lika mycken friskhet oc! beundran af de andliga som af de verldslige kavaljererna. Hastigt hördes gälla röster på andra sidar om den täta klippta häcken, utmed hvilker de unga männen vandrade. Man hörde de klara tonerna af en ung flickas röst, Eon med harmset och förebrående uttryck sökt försvara sig, mot en manlig stämmas skämtande, gäckande, förolämpande ton. frn sade Berenger; detta måste vise til DD Akta ers, svarade Möricourt; njag har hört ätt Här behöfver man två gånger se sig före, innaa man blandar sig i en sak. Berenger hörde honom knappt utan gick med stora steg och brinnande harm — liksom han gjorde vid sista S:t Hans-vakan i byn, då han frälste fiskarflickan Cis från en Dorchester-skrifvares näsvisheter. Det var ett liknande uppträde som mötte hans blick, då han genom ett i den höga häcken klippt hvalf störtade in i den allö, hvarifrån rösterna hördes. Der stod den stackars lilla fröken Nid-de-Merle i ett hörn, förtviflad och utom sig af harm, med glödande kinder och ögon, som nästan sprutade eld; och med båda händerna hårdt hopknäppta öfver bröstet. En ung man; klädd på yttersta modet och öfverlastad med grannlåter, stod framför heme, och bedyrade att hon var den enda dam som ännu nekat honom en önderpant på sin gunst, att han ej kunde tillåta sådana infall och pensionnaire-ideer, och att han nu, då han fångat henne, också skulle hämnas och eröfra hennes roscufärgade bröst rosett. . En annan ungberre stod bredvid, skrattade af full hals och lofvade hållamoga vakt i den alle, som-ledde till den mera besökta delen af trädgården,