Aftonbladet – 31 juli 1869, sida 3

äfsigt hindra honom från att komma till hofvet? Kunde Narcisse vara svartsjuk på honom? Fröken Ribaumont var tydligen Toad af hans sällskap, och Narcisse kunde möjlioen känna sig säkrare på hennes arfvegodsi erengers frånvaro. Han skulle gerna hållit sig så mycket på afstånd som någon kunnat önska, om han ej känvnt en harmsen motvilja mot att blifva bedragen och gäckad ; och dessutom drogs han åter till hofvet af stt starkt begär efter att få se mera af den illa för detta novisen, den lillå fågeln, som nyss. slunpit ur klosterburen. Hennes rörelser och blickar förde honom oeniotståndligt tillbaka till något barndomsminne; men om let-var en retad hämpling i bokalleerna vid Leurre, eller det ifriga barnsliga ansigte, som kommit för att mana honom satt rädda hans ader, kunde han ej med någon säkerhet påvinna sig. I älla händelser kunde han ej åta bli att undra på, att han tänkte jemörelsevis så föga på sin förskjutna gemåls ysande skönhet och lockande väsen, ehuru wan fullkomligt trödde att hon mu; när rofret var utom skotthåll, kunde hafva lust att ter fånga och behålla honom, eller att, som ans roinerade fåfänga tillhviskade honom, on af hans personliga utseende kunde hafva dlifvit bragt att ångra sin åtlydnad för faniljens beslut. SJETTE IKAPITLET. Nedrigt bedragen. Dess lättare bedrog man mig. Hamlet. Den olycklige Carl IX hade en karakter, om i bättre händer kuåde blifvit både ädel ch god, och ehuru grymt banden till det; mda och uppfostrad deri, sträfvade han, så ; nart han fick följa sina naturliga böjelser, ) itid med ifver och värma efter allt godt