Aftonbladet – 31 juli 1869, sida 3

n historiska data, som stå i sattmankang Mm ilgueue-väsendets uppkomst; men så myck ej vet jag, att det var år 1844, som saken ji r I fördes i Sverge eller åtminstone i Stockholr -I Det vår då ere kupogens, jordisk -) qvarlefvor expoberades för allmänheten. Me hade ett par dagar slagits Om förmånen a t komma först in i expositionslokalen; någ a I ålderstigna fruntimmer hade blifvit illa fran d far jag vill nästan minnas, att ett pr a I hade fått sätta lifvet till, en dåvarande ht , slottsfunktionär hade förgäfves talat till fo e ket och utan påföljd erinrat om huru otack e satht det visade sig, när man ställde till e a litet nöje för detsamma, å) Då utropade en pätiiot, hvars namn borå 1 förvaras på svenska häfdens blad, men hvi I ket redan, efter föga mer än ett fjerdedel -j sekel, är förgätet — han utropade: låtor -Joss bilda guete! Och queue blef bildad, orc 1 ningen var återställd för lång tid, mennisko I lif betryggade, möjligheten för hvar och e att i sin ordning komma fram i verlden ga ranterad. Hvad vore vi i folksämlingen, on ar ej fanns till? En omelette, ett intet I Huru skulle det ha sett ut förliden månda;j å yttre borggården, om queue ej funnits vilket oroligt virrvar af krossade hatta med åtföljande hufvuden, af sönderslagn: käppar, af bräckta armar och ben, af rifnt plagg, af elände och fasa! Nej, vivala queue Må den vara vår räddning vid alla store folknöjen, vid kungliga begrafningar och bröllop! Men det är så tråkigt att stå i queue invänder man ofta, alltför ofta. Det är : queue som karakteren pröfvas, vågar jag påstå. ?Un jour: de -patience vaut mieuz-qu un jour de devouement.? Det är ett fruntimmer, som yttrat detta, en femme desprit, och hon tillade: OQOu a quelquefois plus de måörite a braver un quart dheure d ennuiqu å sacrifier sa vie? Jag icke allehast trotsade en tråkig fjerdedels timme, utan jag visade verkligen en hel dag af tålamed förliden måndag, och min belöning blef stor, om ock sen — jag fick en biljett till :ikssalen. Jag såg således. både den vackra processionen af högtidsklädda åskådarinnor, som exponerades på yttre borggården sjelfva bröllopsdagen mellan klockan tolf och half två, och den kungliga processionen i slottet. Jag skulle tro ait ett sådant spektakel väl var värdt un jour de patience? och mången quart dheure dennui.? För öfrigt hade jag alldeles icke tråkigt i måndags-queuen. Jag hade godt sällskap och godt tillfälle att göra mina iakttagelser samt studera menniskorna. Jag såg de gladaste förhoppningar målade i några anleten, hvilkas egare i flera timmar hyste den fasta förtröstan, att blifva lyckliggjorda med ett obegränsadt antal biljetter. Jag såg det mörka tviflet tecknadt i andras drag, och så såg jag glädje bytas i sorg och tviflet häfdt, mörka anleten ljusna och de ljusa öfvergå 1 en ton af hemsk askgrått; Jag såg tårar och -triumferande leenden, hörde utrop af starkaste glädje, af harm och hat och alla möjliga passioner — allt för några små kortlappar i blått, hvitt eller rödt, för bifall eller afslag till önskningar att komma i rikssalen eller-i rådsrummen och skåda bröllopsmarschen. Är sådant kanske icke värdt att vara med om, isynnerhet då vädret är vackert och man ej försummar egentligen något annat, än sitt dagliga arbete? Hr redaktör, ratta således icke åt dem som stodo i queue förliden måndag. Vi äro menniskorallihop, vi som gå på två ben och tala svenska, danska, franska eller något annat godt tungomål och detta nihil humavum a me alienum må väl få gälla äfven om nåndagarne. samt för öfrigt under en hel oröllopsfest. nat Jag har varit så upptagen af denna fest, utt jag icke ännu haft tid att läsa igenom Posttidningen för torsdagen, och vet således cke ännu om jag tillhör majoriteten, det vill äga har blifvit riddare af nordstjernan eller rasen, eller står qvar i minoriteten, det vill äga icke fått någon enda orden. Jag får ra erkänna och hoppas att ni, hrretaktör, icke tager-illa upp mitt oförställda, pråk, att jag, vär det är fråga om utnämingar, icke gerna litar på något annat blad, in det officiella; -Så snart jag fåren timmes edighet, ty en timme behöfs nog dertill, skall ag med uppmärksamhet läsa igenom ordenstnämningarne. Jag hyser ännu den förwoppning, att mitt namn må finnas bland najoriteten. Ni drager på munnen, hr reaktör, jag ser det ända hit, och säger att ag är en tok, som fäster afseende vid en rden. Ack, hr redaktör, detta nihil humaum etc. hör också hit: Bland femhundrausen personer finnes det icke fem, som mena rligt, då de skratta åt en ordensvurm. Ivarför skulle man icke vilja hafva en liten: acker stjerna på venstra sidan af sitt man-: ga bröst? Det är en prydnad och det är ågot, som numera hör till högtidsdrägten. ag är snart gamla karlen och ännu icke ekorerad. Hvad skall mantänka om mig?... Ir redaktör, jag afslutar detta bref för att örja studera torsdagens Posttidning. När ag slutat detta studium och hunnit få mina eflektioner i ordning, skall pi vidare få höra f mig. Jag förblifver eder tillgifne Hilarius. ee Erönika