Aftonbladet – 30 juli 1869, sida 3

Folkmöte i Roslagen. På Svanberga gästgifvaregård, helägen 1 mil från Norrtelje, hölls måndagen den 19 Juli ett, folkmöte, vid hvilket kyrkoherden Wennman utsågs till ordförande samt riksdagsmannen Sundqren och f. d. direktören Sundström till sekreterare. Ordföranden öppnade sammanträdet med ett varmhjertadt anförande om betydelsen af dylika folkmöten, hvilka, sade hån, man må förunna oss rättigheten att kalla och anse såsom bildningsmedel för oss sjelfva, om man icke vill gitva dem något högre värde.. Ett program upptagande 21 frågor förelåg till behandling. Efter det första protokollet, af hvilket man benäget gifvit oss del, lemna vi här en sammanfattad redogörelse för den behandling som egnades de särskilda frågorna. I afseende å grundskattebördans afluftande frin jorden upplyste riksdagsmannen Gustaf Larsson, att frågan var föremål för regeringens pröfning, och ansåg mötet att regeringens beslut borde tillsvidare afvaktas. Vägunderhållets och skjutstungans skiljande från jorden föranledde en längre diskussion, under hvilken Sundgren yttrade den åsigt, att staten borde öfvertaga vägunderhållet, samt bidraget dertill på folket i allmänhet rättvisligen uttaxeras. Skjutsningsbestyret önskade mötet enhälligt att staten måtte så ordna, att denna börda måtte i allo blifva lyftad från jorden. Förordningen om grindars anbringande å allmänna vägar ansåg mötet böra innehålla bestämmelse, att grindar å allmänna vägar borde hållas stängda från 1 April till I November. Under öfverläggningen yttrades, att häradsrätterna vore mera än länsstyrelserna i tillfälle att ega den för grindväsendets ordnande nödiga lokalkännedom. I fråga om fiskets skyddande voro meningarne delade. Några ansågo, att det egna intresset härvid borde vara driffjeder nog till en klok hushållning; andra att fiskens fredande genom lagstiftningsåtgärder var lika nödvändigt som fredandet af andra nyttiga djurarter. Med afseende Å rösträtten för landet beslöts, att då frågan derom nyligen varit föremål för Riksdagens pröfning, låta dervid bero. Angående nedsättning af valcensus till Försia kammaren nöjde sig mötet äfven med hvad Riksdagen beslutit. Rörande de i detta ämne uttalade åsigterna förmäler protokollet för öfrigt: Att en större förmögenhet erfordrades för inträde i Första kammaren ansågs ej vara att klandra, emedan man dervid förutsatte den sjelfständighet i karakteren, som kunde hålla stånd både emot regeringens möjliga försök till otillbörlig maktinkräktning och emot det unga blodets möjliga öfversvallning. Det är dock naturligt att här fordras andra qvalifikationer än blotta förmögenhetsvilkoret, hvilket naturligtvis ensamt är otilläckligt. I afseeude på denna fråga yttrade särskildt Sundgren, att nedsättning i förmögenhetsvilkoret vore vådligt, emedan derigenom lätt kunde hända, att sådana elementer kunde der inkomma, hvilka icke voro för landet nyttiga, ty det vore behödigt, att uti Första kammaren funnos Adana män, hvilka egde en stor erfarenhet och nedom om sakförhållanden. Äfven för behandlingen af nyttan eller skadan al embetsmäns inväljande i Andra kammaren redogöra vi med protokollets egna ord. Det heter er: ki