Aftonbladet – 30 juli 1869, sida 3

I denna fråga yttrade kyrkoherden Söderbaum, att då genom den nya representationens införande all ståndsskilnad blifvit upphäfven, som förr söndrat nationen i emot hvarandra fiendtliga grupper. man numera ej borde underhålla en så förtärande eld för att skada eller missakta hvarandra. En amalgamering af de olika samhällsklasserna var här afsedd, hvarigenom de borde i inbördes kärlek sluta sig till hvarandra. Det vore derför likgiltigt, om man såsom folkets representant vore embetsman, bonde, handtverkare eller näringsidkare. Men en sak vore väsentlig, och det vore att hafva en varm fosterlandskärlek samt tillräck: ligt klara vyer öfver det, som gagnade fosterlan dets gemensamma intressen. Ingen kunde till re presentationen bana sig väg med våld. Det be rodde ju på nationen sjelf att hafva öppna ögon när den gick till valurnan. Hade den ej det, så finge den ock skylla sig sjelf. Det vore således skäl att på förhand taga kännedom om sina kandidater, hvartill tillfälle funnes genom hållande at valmöten, der hvar och en, som kände sig hafva kallelse för representantkallet, vore skyldig att uttala sig i de vigtigaste samhällsfrågorna. Man behöfde då ej köpa grisen i säcken. Detta anförande rönte mötets odelade bifall. Privatbanksfrågan erkände några sin oförmåga att bedöma, men pluraliteten röstade för privatbankernas upphörande vid oktrojtidens slut samt att riksbanken måtte genom filialkontor öfvertaga penningrörelsen, hvarigenom den fördelen vunnes, att vinsten deraf tillfölle det allmänna och att folket på bättre vilkor kunde erhålla lån. Landshöfdingeoch biskopsembetenas indragning hade allmänna rösten för sig, och likaså ansågos kronofogdarne kunna umbäras. Postoch telegrafverkens förening förklarades vara önskvärd. Om storleken af konungens civillista voro tankarne delade. Några ansågo, med löjtnant Carlsson, att apanaget icke var för högt, då konungen borde kunna representera, dela med sig åt hjelpbehöfvande samt uppmuntra vetenskap och konst. Andra ansågo dock, under hänvisning på presidenten i Nordamerika, att en statschef kan inrätta sin hushållning så, att ett mindre anslag än det nu utgående blefve tillräckligt. Mötet ville dock icke opinera i ämnet, utan förlitade sig på att konungens kända ädelmod skulle förmå honom att gå folkets önskningar till mötes. Om indelta armens behöflighet voro tankarne jemväl delade. Innan något bättre erhölles, borde den dock bibehållas. Detta bättre borde förberedas, och lades i detta afseende vigt på att gymnastik och vapenöfningar i skolorna blifva annat än en tom fras samt att skarpskytteidn uppmuntras. Pensionering af statens embetsmän ansåg mötet ej böra ifrågakomma för såvidt fråga vore om dem, som åtnjutit 2000 rdr eller deröfver. Förtjensten borde dock dervid tagas i betraktande. Nya strafflagen ansågs i vissa delar för sträng, hvarjemte mötet uttalade sig mot latitudsystemet, såsom lemnande ett alitför stort fält för domarens godtycklighet. Rörande frågan om kyrkolagstiftningen ansåg mötet sig ej böra yttra sig. Kurkans tjenstemäns aflöning ansågs böra af staten öfvertagas och boställena till kronan indraoas. Man förbisåg dock ej, att genom de 50-åriga löneregleringarne frågan för närvarande saknade praktisk betydelse. I I religionsfrihetsfrågan ansågs intet yttrande erforderligt, då hon så nyligen varit behandlad och ett tuppfjät framåt blifvit uttaget. Presternas sjelfskrifna oråföramdeskap i skolråden ansågs böra upphöra, och uttalades i afseende L folkskolan den önskan, att hon måtte meddela en verklig medborgerlig bildning och ej blott en undefattig och tom katekes i utanläsning, hvarunler själens ädlaste krafter blefvo utvecklade. Derjemte önskades, att folskolan måtte så ordnas, att hon kunde utgöra: ett dugligt underlag för den ärda och realskolan, så att, då folkskolan ernått len härför erforderliga utveckling, någon klass if elementarläroverken kunde indragas. Det ansågs äfven för ett slöseri med statens medel, att -lementarskolor underhållas der det stundom var svårt att få någon enda lärjunge. I fråga om sättet för tillsättning af ordförande kamrarne ansågs erfarenheten ha visat att nåson förändring för närvarande icke är af behofret påkallad. Frihet att välja ordföramde ilandsing ansågs böra ega rum. Sista frågan rörde, om inrättande af ett advokatstånd. Mötet ville ej bestrida nyttan deraf, men ruktade för de stora kostnader, som möjligen kunde dermed blifva förenade. Slutligen beslöts, att dylika möten som detta skulle äfven framdeles hållas, om möjligt något tidigare på sommaren, och utsågs en komite för att bereda nästa möte.