Aftonbladet – 27 juli 1869, sida 3

TOR 0 he Mom OP RR I I ligen den egendomliga förtrollning, som Stock-I holm utöfvar på dem, hvilka gästa staden, , ligger. I kategori, så får den väl närmast taga plats -j under rubriken det pikanta. Jag tror, att Idet just är genom detta pikanta som staIden länkar tillbedjarne framför sin triumfIgång menniskobarnen; mången aktningsvärd vara den hyllning, som villigt och rikligt Toffras ät den koketta, mörkögda och lifliga I brunetten, äfven om det skulle falla sig vanskTligt att finna en riddare, som med lif och I blod vill garantera för hennes felfrihet; naJtill slaf af en qvinna, hvars rykte är nedjkastadt i den offentliga konversationens I .inciterande, alla tankar upplifvande förhålen medeltidsstad, och hvars befolknings göhålla bref från Stockholm, från deras med anledning af de närvarande dagarnes högtidligheter hitsända korrespondenter. Ur ett bref till danska Dagbladet från dess korrespondent, den unge diktaren och litteraturhistorikern P. Ilansen, meddela vi nedanstående spirituela skildring. Stockholm är en stad, som lätt gör en till fånge,, anmärkte i går under samtalets lopp en finne, som för beständigt slagit sig i ro här i staden, och enhvar, som blott litet känner Stockholm, skall bekräfta denna erfarenhet, om det ock må förefalla honom vanskligt att göra sig reda för hvari egentKan Stockholm införas i någon estetisk vagn, på samma sätt som de damer, i hvilkas fysionomi och karakter den nämnda egenskapen utgör hufvuddraget. Så äro nu en fru, mången blyg, nordisk qvinna måste undturligtvis måste felet icke vara mycket stort eller mycket synligt, ty ingen vill göra sig jonkula; men den fina antydan om, att sj !en har haft sin historia, den beslöjade aningen om att denna historia ännu icke nått sitt slut, väcker just intresset och verkar på åskådaren så, att man väckes till lif och deltagande. Limonad kan vara en mycket god anrättning för lustresande, och den har onekligen sin publik, men det gifves dock dem, som föredraga en pikant sås, med tillsatts från den bekanta firman Batty komp. Ingen menniska, som är begåfvad med om än blott ett minimum högre intresse, kan hålla ut med att lefva i Hamburgs börsluft och pestaktiga atmosfer af andlig ruttenhet. Men i Stockholm — oaktadt jag icke vill garantera för dess dygd — i Stockholm, der har just lifvet denna lätta, ljusa, muntra färg, som i alla fall gör ett besök der så tilldragande och, såsom det anförda och helt: visst af tusende underskrifna yttrandet säger, ofta kan fånga en för lifstiden. Till Stockholm står man i det frigörande, alla lifsandar lande som till den unga, smått koketta, med ett ord: pikanta damen, hvars stora konst just består i att fängsla utan att göra till! slaf, att hålla fast utan att qväfva, att gifva: sitt tal och sin apparition den rätta bland-: ningen af uppmuntran och reservation. Stock. holm gör man sin cour med ridderligt galanteri och får såsom en ridderlig gengäld lof att bära den skönas färger — utan vidare förpligtelse. Stundom händer det jn, att man för allvar går i sitt tillbedjande och mister sin fria ståndpunkt — då är man fånge. Den pikanta skönheten är icke regelbunden. Just det oregelbundna gifver Stockholm dess hänryckande behag. Hvar iverlden finner man en sådan stad, der den sköna konungaborgen speglar sig i strömmens vatten och skådar ut öfver det sorlande folkhvimlet på bron och det lif, hvilket med brådska rör sig på torget, under det att bakom sig detta slott har en rad gator och gränder, som för tanken frammana bilden af : I rande och låtande, handel och vandel tyckes 4 bevarat sig oförändrade från den tid, då Bellman målade sitt odödliga galleri? Hvar il; verlden ser man en sådan samling af byggi nader i brokig skönhet bredvid hvarandra,:g några badande deras fot i Mälarens friska i vatten och andra kraflande upp utefter; de höga och stela bergen, några flytande : på böljan, andra fästade vid klippan som is örnnästen? Hvar i verlden finnas det så-ls dana lokala förhållanden, att du det enal1 ögonblicket kan stå i en gränd, likaså mörk i och trång som Pedermadsensgang, och på mi1 nuten derefter vara förflyttad bort under Djurgårdens friska ekkronor eller midt i ent dal, der fjellen sluta sig samman om strömt men, så att den ligger som en lugn, klar och tyst sjö i ett Tyrolerlandskap? t Så rik i sin vexlande skönhet och egen-s domlighet är Stockholm, och derför är det4 beständigt lika ungt och lika hänryckande. ; I S I J I Det tröttar icke sin gäst såsom Berlins eviga enahanda af snörräta, raka och breda gator utan skugga; det betager heiler icke sin äl-s skare med en sådan kärlek för hela lifvet t som den, hvarmed det allvarliga, mäktigt gripande Rom omslingrar och fasthåller sin i tillbedjare. Men det är alltid nytt i sin!t kända skönhet, alltid detsamma i sin liffulla s omvexling af skönhet, och derföre ilar man jn tillbaka i dess armar med samma längtan a som efter den qvinna, som med lofvandel blickar och själfullt tal förstår att fängslali sin riddare, utan att någonsin plåga honom s med sentimentala löften om evig kärlek eller h pina honom med svartsjuka blickaroch qväl-5 jande tårar. I Var då helsad ånyo, du stolta, behagfulla Mälardrottning, med din enkla landtliga enfald från Birger Jarls tid och ditt belefvade, smakfulla galanteri från Gustaf den tredjes dagar!... Du har icke förändrat dig stort lan jag senast såg dig. Ännu är din gatläggning lika dålig och ditt kaffe lika tunnt. Hur i all verlden är det möjligt för dig att bevara den anomali, den himmelsskriande! anakronism att servera en diner, som till hela sin anrättning är fullkomligt fransk och följaktligen i öfverensstämmelse med alla Brillat de Savarins gyllene reglor, och samtidigt fasthåller vid den dåliga tradition, som af falsk omsorg för nästans hjerteangelägenheter bjuder, att kaffet skall vara blekt och tunnt och! karakterslöst i stället för svart och kraftigt och karakteristiskt som det slut, hvilket sätter kronan på verket. Jag kan icke förklara för mig denna naivetet utan såsom ett sidostycke till det egendomliga drag i din hvardagsfysionomi, att melian dina efter senaste t Parisermod klädda damer, som röra sig påln dina trottoirer med ungdomens lätta elegans, g framskrida tunga, klampande, ofantligt akt-lu ningsvärda dalkallar I kakokangeton star dn ih Dm APL Tug x koll E-V--n al