Aftonbladet – 27 juli 1869, sida 3

dande riksmöte, tryggt upptaga honom på sir valsedel, utan att behöfva frukta för valsedelns ogillande till följd af omförmälda åtal. En annan fråga torde vara, huruvida ofvannämnde stadgande i i Riksdagsordningen må anses lyckadt, eller om detsamma är misslyckadt. Nu kan man beröfva en person rättigheten att till riksdagsman utses derigenom att man låter, om man ej sjelf vill framstå, en så kallad ansvaring, eller lejd person, för vanfrejdande brott falskeligen angifva den man befarar ega folkets förtroende, och en sådan ansvaring torde när som helst stå att erhålla mot en temligen måttlig ersättning, desto hellre som han kan vara en fästningsfånge eller ett enfant perdu, som icke har något vidare att förlora, och som för den utfästa ersättningen gerna underkastar sig det ansvar, som det falska åtalets anställande skulle för honom medföra. Det anmärkta stadgandet hade säkerligen varit mera betänkt, mera lyckadt, om detsamma haft lydelsen: den som för vanfrejdande brott är under tilltal af offentlig åklagare. Stockholm den 26 Juli 1869. 0. 4. Beckman.