Aftonbladet – 26 juli 1869, sida 3

; slutna från allt deltagande i valen. Det behöfd v fördeniskull, enligt hr Leufstedts förmenande, V He representationsreform, men en, hvilken ej, f) likhet med den nyligen genomförda, blott vore a t betrakta såsom en uniformsförändring. Att fås f)sitt ideal för en nationalrepresentation förverkl gadt vågade tal. ej hoppas förrän man i nationa , museum bland dess samlingar sett upphängd de Isista kröningsdrägten; Den reform Leufsted hvilken stödde sig på två hufvudgrunder, persol Iighetsprincipen och fullreligionsfrihet, önskade, mi Istei följd deraf gå ut på ett fullständigt upphäfvand jaf all census, så atten hvar välfrejdad person, so! rådde öfver sitt gods, borde vara valberättigad oc valbar. Föröfrigt trodde hr Leufstedt det vara nöc vähdigt, att kvnungamakten inskränktes, så att hö liksom i Norge endast åt konungen inrymdes et säspensivt veto. Hr Ekdahl framhöll, att representationen kund göra sin rätt gällande på ett ännu kraftigare sät genom att. vägra budget åt den minister, som egde dess fulla förtroende. Derigenom hade der att säga, bättre tag om skaftet på släggan oc kunde ögonblickligare än på något annat sät kunde ske genomdrifva sina önskningar, Efter det att i anledning häraf något menings utbyte egt rum mellan hrr Leufstedt och Ekdahl antog mötet såsom sin resolution öfver den före dragna punkten, att alla myndiga, välfrejdade per soner skola ega rösträtt, samt att det parlamen tariska styrelsesättet bör allt mer utvecklas. Hr Hultgren föreslog härefter, att mötet bord ställa en uppmaning till de nyliberalas cenffal afdelning att sätta sig i förbindelse med samtlig: filialafdelningar af detta parti, för att åstadkomm: allmänna opinionsyttringar till förmån för förän gringar i den angifna riktningen. Detta förslag blef äfven antaget af mötet, som ansåg sig dermec äfven ha besvarat den sjette af de uppställda frå gorna så lydande: Hvilka åtgärder anser mötet för närvarande böra vidtagas för att förmå Riks dagen verka något för uppfyllandet af de önskningar, folkmötena bevisat vara allmänna i hela landet ? Rörande andra punkten: Anser mötet den nuvarande röstberäkningen vid afgörandet af kommunala angelägenheter öfverensstämma med billighet och rättvisa? yttrade sig först hr Ekdaål, som ansåg personlighetsprincipen vara den enda riktiga i fråga om rösträtt i kommunala angelägenheter. Likväl borde man, tills densamma kunde genomföras, nöja sig med en reglering af denna rösträtt, som åtminstone förminskade det öfvervälde, penningen nu egde. Hr Leufstedt fann det vara en stor orättvisa, att ej alla kommunens sjelfmyndiga medlemmar skulle ega lika inflytande på beslut, som kunde medföra förlust eller vinst, hvaraf alla dessa medlemmar finge vidkännas skada eller draga fördel. I förbigående berörde talaren en uppmaning han fuhnbit i en Stockholmstidning, till de bättre klasserna att tränga sig ned till folket och genom deltagande i de pågående folkmötena taga del af dess önskningar och. behof. Uttrycket.att tränga sig ned till folket kunde talaren ej gilla. Ingen behöfde göra något dylikt för att deltaga i folkmötena, alla voro dertill välkomna, men ingen borde infinna sig der såsöm tillhörande de bättre klasserna, utan helt enkelt såsom medborgare i afsigt att samverka till fosterlandets ära och sjelfständighet. Föreslog lika kommunal rösträtt för hvarje myndig, välfrejdad person, som egerallmänt förtroende och ej är i annans bröd. Hr Liven fann det sista undantaget mindre lämpligt och framställde den frågan: hvad som menades. med att-vara i annans;bröd? Han tycktes ilja visa att dermed ej kunde menas, att man ligt förtjenade sitt uppehälle i annans tjenst... i så fall voro äfven statens högste embetsmän i annans bröd. Hr Livens tal mottogs, i trots af den: proklamerade taloch tryckfriheten, med oljud samt ropen: bort med talaren, och det var icke möjligt uppfatta hvad han sade: Hr Hultgren upplyste, att enligt svensk lag menas med persöner, som äro i annans bröd, sådana som äro. hemfallta under tjenstebjonsstadgan. — Mötets resolution utföll i enlighet med herr Leufstedts förslag. Med ja besvarades fjerde frågan: Anser mötet den allmänna folkundervisningen böra omorganiseras. och rikligare anslag tilldelas denna vigtiga hufvudtitel i budgeten, äfven om det måste ske på bekostnad af andra anslag ? Hr Leufstedt hade ifven vid denna fråga ett längre anförande, som här i korthet resumeras: Vetenskapernas värde för menskligheten är stort, men det är icke derpå samhället bör göra sina största uppoffringar. Dessa böra afse den medborgerliga bildningen. Folkskolan bör i främsta rummet omhuldas af sta.en, men göras till något helt annat än den nu är. Vi böra uppfostras till fria medborgare, icke till kungliga undersåter. Katekesen kunna våra yrkesmän i allmänhet på sina 5 fingrar; det vore pättre att de kände grundlagen ibötten. Då skulle cke de högre bildade, de som åtnjutit en förstånligare uppfostran, med samma skäl som nu kunna velt förnämt kalla sig politiskt sansade i jemföelse med andra samhällsmedlemmar. Mest sanad i politiskt afseende är emellertid def som icke örälskat sig i de närvarande förhållandena, så att nan betraktar nu gällande statsform såsom ett deal, utan förstår att den konstitutionela monarsien i sjelfva verket är att anse såsom en mor;onrodnad, som å ena sidan belyser despotismens varta natt och å den andra bebådar folksuveränietens klara dags, — Katekesläsningen och stuliet af bibliska historien, sådant detta nu bedrefres i folkskolorna, ansågs derpå utöfva ett qväfrande inflytande. Beträffande den femte frågan: bör tryckfriheten nskränkas eller utvidgas? uttalades den meninsen, att nuvarande fryckfrihetsförordning bör i oförndradt skick bibehållas, såsom varande, eli vad hr Hultgren sökte visa, den bästa kända tryckrihetslag, såsom exempel hvarpå anfördes, att denamma vid ordnandet af de italienska pressförhålandena blifvit tagen till mönster. Sedan sålunda alla de uppställda öfverläggningsmnena voro genomgångna beslöt man uttala sig ör en sådan anordning till förstärkande af konrollen öfver resultatet af riksdagsmannavalet, att, edan valurnan blifvit förseglad, densamma ej inge öppnas utan i närvaro af två eller flera blan ralmännen. Tredje frågan: cAnser mötet allmän religionsrihet gagnelig eller skadlig för fäderneslandet? esvarades af mötet med svaret: gagnelig. Herr Leufstedt höll äfven, med hänseende till denna råga ett längre föredrag, som i korthet kan såunda sammånföras: Genom att dyrkå Gud efter itt eget samvete störes hvarken -samhällslugnet ler ästadkormmes förargelse, såvidt man icke på amma gång i ett eller annat afseende kränker le borgerliga lagarne; och dem måste vi alla unlerkasta oss. Men statskyrkan deremot, den kan inder skydd af lagarnepå en gång störa samällets lugn och åstadkomma förargelse.. Huru fta händer ej i regala och konsistoriella pastoraer att församlingen får mottaga såsom sin själaörjare en person, som hon icke allenast icke valt, tan för hvilken hon ej en gång kan hysa akting och förtroende. Vi tvingas att antingen rypa in i den statskyrkliga uniformen eller också etala den, utan att begagna oss deraf. Än selan — åtskilliga medborgerliga rättigheter äro eroende af vår religiösa tro: antingen måste vi li skrymtare eller afsäga oss fördelar, af hvilka iela vår framtida lycka kan vara beroende... Vej, må hvarje svensk man med skrifna eller icke krifna trosartiklar åtnjuta samma rättigheter som le, hvilka på papperet tillhöra den rena evangeiska läran. Hr Lindborg anmälde sig äfven, såvidt ref. hörle, vara beredvillig att mottaga kandidaturen. Ref. tilltror sig icke att med visshet kunna anifva hvilka som uppställdes såsom mötets Riksagskandidater, men såvidt han fattade, voro dessa rr Mankell, Ekdahl och Hultgren, hvarjemte itteratören Hedin och frih. Liljen ä