Aftonbladet – 23 juli 1869, sida 3

fs aa an nn lö manen ta ön drag DR LE år — Consiliet i Rom. Rörande det in stundande consiliet i Rom skrifver en korrespondent från Wien till Kölnische Zeitung följande: Efter min sista berättelse om dr särskilda stormakternas hållning till consiliet har situationen gjort framsteg, som förtjena att berättas. Framförallt hafva ryktena om upphörandet af den franska ockupationen i Rom uppenbarligen väckt stor och förvisso icke ogrundad farhåga, Deraf kommer det förmodligen, att nuntien vid hofvet i Tuilerierna, msgr Chigi, plötsligen fått i uppdråg att för kejsaren tillkännagifva, att curian icke skall underlåta att i rättan tid erbjuda makterna att låta sig diplomatiskt represen. teras på mötet. Det måste hafva kostat mycket på Vatikanen att göra detta medgifvande. Ty uppenbarligen befårar iman i Rom, att af detta diplomatiens tillkallande kan uppstå ett slags ständig konferens, som, följande consiliets beslut steg för steg, emot hvart och ett på det statskyrkliga området ingripande votum omedelbart sätter ett veto och så att säga griper consiliet på bar götning och gör det oskadligt, Likväl betraktar man denna eventualitet i jemförelse med ofvannämnda öfvergifvånde af Rom såsom ett mindre ondt. På Napulsön gjorde dock detta tillkäntagifvande icke något intryck; han bibehöll sin tystnad, hvilken nu som förr pinar de romerska kretsarne såsom maran. . Väl-har kan till Wien och förmodligen äfven till Florens ställt den förfrågan, nara man der ämbade förhålla sig, i händelse en sådan inbjudniog komme, utan att dock dessa makter genom sina svar gått hans beslut på något sätt i förväg. Medan således denna fråga står öppen, tala många tecken för, att fransmännens kejsare ämnar öfverlåta åt episcopatets val att deltaga i consiliet på egen risk, och således förbehåller sig fria händer. — Emellertid har en annan stormakt, nemligen Ryssland, redan intagit en bestämd ställning, Den omständigheten, att just Wien varit skådeplatsen för underhandlingarne, sätter mig tillfälle att härom lemna tillförlitliga underrättelser: Den här ackrediterade nuntien vände sig nemligen till härvarande ryska charge daffaires, grefve Yxkull, med den fråga, om czarens regering vore benägen att tillställa landets biskopar inbjudningsskrifvelsen till consiliet. I furst Gortschakoffs svar fordrades först och främst nogrann upplysning om conciliets syftemål, särskildt en tydlig redogörelse för den åtskilnad, som curian gör mellan katolicism och polonism: Derpå insände kardinal Antonelli en promemoria, som i bittraste ton uppräknade alla de oförrätter och förföljelser, hvilka den katolska kyrkan, särdeles på den sista tiden, har måst lida af den ryska regeringen. Mgsr Faleinelli bragte denna depesch till ryska kabinettets kännedom, hvilket då helt enkelt örklarade, att under sådana omständigheter kunde det icke tillstädjas episcopatet att delaga i consiliet. Från Rom gjorde man ett sök att undanrödja detta beslut,i det man örklarade, att denna depesch endast varit imnad till förtrolig information för nuntien