Aftonbladet – 23 juli 1869, sida 3

tog unge Ribaumont med sig till sitt kabinett och lemnade honom der en packe bref med goda nyheter från hemmet och befallningar som verkligen icke lemnade honom något annat val än att antaga ambassadörens gästfria tillbud. Sålunda väpnad af en högre makt, begaf han sig tillbaka till Croix de Borraine, der master Adderley knappt kunde återhålla sin glädje öfver att få flytta till en ej blott så mycket angenämare bostad, utan ock så mycket säkrare, och chevaliern efter några artiga invändningar samtyckte att bo qvar på Berengers bekostnad, hvarmed han i sjelfva verket också var rätt belåten. Låt honom krypa ned ända till halsen bland sina engelsmän, sade Tithon till sin son. Sålunda skall han nödgas utan strid afstå till dig allt hvad som från början skulle hafva varit ditt och kommer att vid hofvet betraktas bara som en storväxt engelsk page.n Flyttningen till ambassadhotellet återgaf Berenger genast hans vanliga glada och jemna lynne. Han var icke fransk nog hvarken i uppfostran eller vanor, för att kunna trifvas på Croix de Lorraine; och huru vänlig chevaliern än visade sig, var det med en underbar känsla af lättnad Berenger kände sig befriad från både hans smicker och beskydd. Han hade känt sig betryckt af ett ständigt medvetande om att han ej rätt förstod den ganile herrns dolda afsigter och meningar, då deremot i Walsinghams hus allt var klart och öppet som i hans eget hem. Och fastän Berenger blifvit uppfostrad på landet, hade det dock i hans morfaders bus rådt samma fina ton som:här, hos hans nya vänner... Sir Francis skänkte honom sitt bifall i hög grad och sade att han var en yngling med både talanger och blygsamhet. Mr. Sidney behandlade honom som en jemnårig vän och de unga fröknarne tycktes hvarken