Aftonbladet – 22 juli 1869, sida 3

Några ord om de föreslagna vägförbindelserna mellan Nörroch Westerbotten samt Nordsjön. Till -Redaktionen af Aftonbladet! IL Uti den till konungens befallningshafvande i länet ingifna ansökningen hafva komiterade icke framställt någon annan anhållan än att nämnde myndighet täcktes vidtaga sådana åtgärder, att vägsträckningarna från Lycksele till Alo och Hemnes kyrkor i Norge måtte genom kompetenta ersoner blifva undersökta och beskrifna. Ehuru enna anhållan, i betraktande af bebofvet och nyttan af vägförbindelse mellan dessa orter, och då kommunikationsleden Piteå och Skellefteå — Bodö redan blifvit undersökt, icke kan anses obilig, samt kostnaden för den begärda förrättningen ej kan blifva betydlig, har X börjat sitt enmäle med det uttrycket att cdet är skäl förmoda att denna begäran afslås,. Häraf, är uppenbart, att X icke önskar någon grundlig utredning af deu väckta frågan, och af denna anmärkningsvärda obenägenhet kan dragas den slutsats, att motivet till densamma är att söka uti farhåga att undersökningen skall lägga i dagen sådana förhållanden, som komma att gifva denba kommunikationsled företräde framför den af norrbottningarne förordade. R:s har iakttagit en ihärdig, betecknande tystnad rörande den begärda undersökningen. Kormiterade vilja nu i största korthet åberopa de vigtigastö skälen för sin Asigt, att den Westerbottniska kommtnikationsleden bör företrädesvis komma till utförande. Då YT dem, ad kanna. anses hafva re agn af ifrågavarande väga! äggningar Orge, ok kunna räknas andra österom Kölen boende, än lappmarkernas invånare, och i främsta rummet invånarhe i de socknar, som gränsa till fjellryggen, öfverstiger antalet at menniskor, som hafva fördel af den södra kommunikationsleden, flera ånger antalet af dem, som kunna draga nytta en norrå. Af de tvenne pastorat, hvara! Piteå lappmark består, har det ena, det vidsträckta Arjeploug, som ligger närmast Kölen, af en norrbottting blifvit skildrädt såsom en i högsta grad steril och ofraktbar socken, och egentiigen lämpad för renskötsel, hvars produkter alltid under vintrarne från lappmarken nedforslas till kustlanået, för hvilken forsling sommarväg således icke är behöflig. Uti alla till Westerbottens län hör rande lappmarkssocknar, bland hvilka den till fjellryggen gränsande Wilhelmina är måhända den bördigaste i hela 6 ROR TE och nära nog i hela Westerbottens län, idkas åkerbruk och i de flesta socknar betydlig boskapsskötsel, hvars produkter afsättas på aflägsna orter, till och med i Upsala och Stockholm. Om man tager i betraktande de svårigheter, som möta för öfvergången af a ryggen efter de föreslagna vägarne, gå är skilnaden mycket stor. , Hvad den orrbottniska kommunikationsleden angår, har kapter Schoug yttrat, att den skoglösa fjellsträckan uppgår till omkring 3, mil, samt påpekat svårigheten, att icke säga omöjligheten, att framtränga genom en 8 å 9 mil lång ödemark, der icke det minsta ekgdå finnes för folk eller dragare emiöt uppkommande oväder,, af hvilket yttrande den slutsats kan dragas att skog derstädes dels icke alls finnes, dels är af den beskaffenhet att den icke kan gifva det minsta skydd,, Högsta punkten på denna vägled. skall, enligt. löjtnant Cornells me delande, vara 2453 fot ofvan Saltenfjord. Ojemförligt lättare kan man öfvergå den icke obetydligt lägre fjellryggen från Tärna till Mo eller Hemnzes kyrkor i Norge, isynnerhet till den sistnämnda, eller efter den så kallade Joesjölinien, som öfver fjellet får genom en af naturen bildad dalsträckniog, hvilken efter hela linien är beväxt med sådan björkskog att små byggnader kunna af densamma uppföras. — Efter denna sträckning bor ett icke ringa antal menniskor, och afståndet mellan de längst från hvarandra belägna pre eller gårdarne är högst en mil. I följd af dessa gynnsamma förhållanden har under många års vintrar ett mycket Jifligt varuutbyte egt rum mellan Westerbottniska lappmarksboerna och invåvarne vid Ranfjorden, hvilken samfärdsel under sistlidet år varit ovanligt stor, hvaremot det i dessa lappmarker finnes personer, som tro att under vissa år icke ett enda lass blifvit forsladt mellan Piteå lappmark och Saltenfjord. Utan anmärkning kunna komiterade icke lemna ett yttrande af R:s, att statens sanna fördel -ovilkorligen kräfver att vägen lägges der billighet i anläggningsoch underhållskostnader kan förenas med egenskapen hos den anla da vägen att beI röra eller lätt kunna anknytas till så många vigI tiga punkter som möjligt. nderhållet af väg efter Joesjölinien kan icke I vara förenadt med så stora svårigheter, som måste I up för wnderbållet af väg mellan Löfmock och ) Saltenfjord. Det är väl möjligt att vägen till Runfjorden, ehuru äfven efter denna sträckning sjöled kan åstadkommas till upgefär lika längd, som efter sjöarne i Piteå Lappmark, blir i anseende till dess längd något dyrare än vägen till Saltenfjord; men statens sanna fördel kräfver ock, att vägar anläg.I gas der någon egentlig trafik kan komma att upp.I stå, men hvilket, efter komiterades åsigt, icke kan blifva förhållandet under sommartiden mellan Pi-Iteå Lappmark och Bodö. Uttrycket af Rs, att den -laf komiten förordade vägen icke har egenskapen latt kunna lätt och ändamålsenligt med andra vigtiga punkter anknytas till ett grenadt vägsystem, I vittvar om hans okunnighet om Westerbottens ; I Lappmarker. Mellan Åsele och Wilhelmina sock-I nar är väg redan under byggnad med statsanslag, )I hvarjemte vägar, hvartill laner och kostnadsförslag äro upprättade och till Kongl. Maj:t ingifna, .I mellan gistoämnda socken och såväl Lycksele som i Stensele, der vägarne från samtliga större Lapp: marksförsamlingar i Westerbottens län komma att sammanstöta, sannolikt snart komma till utförande. Under senare åren är af linien Lycksele—Sten) I sele omkring 2 mils väg med bidrag af nödhjelps I medel bruten och i farbart skick försatt, och un11 der loppet af innevarande år bör, enligt kontrakt, rr) vägen mellan Åsele—Fredrika—Bjurholm, hvilken s sistnämnda socken haft vägförbindelse under lång -) tid med kustsocknen Nordmaling, och under senaste åren genom Wännäs socken med Umeå blifva t färdigbyggd. Bjurholm kan ock, om vägen derl ifrån till Ohrtrögk kapellförsamling fortsättes och alobrutna vägdelar af omkring 4 mil byggas, erhålla d väg till Lycksele. Om den redan under byggnad al varande, 4 mil långa vägen från Björha kyrka till d I gränsen mot Fredrika fortsättes inom Fredrika n I socken omkring 2 mil, hvilka redan äro undersökta, blir den sammanbunden med vägen mellan -) Ågele—Fredrika—Bjurholm, i följd hvaraf och då r) väg redan finnes mellan Björna och dess fordna k I moderförsamling, den vid allmänna landsvägeniig e gande Själevads socken, i hvilken köpingen Örnn I sköldsvik är belägen, norra Ångermanland äfven kan erhålla landväga förbindelse med Norge. Efter nu angina sträckningar kunna således vägar från Umeå. Nordmaling och Örnsköldsvik genom