Aftonbladet – 22 juli 1869, sida 3

adsfullt, tog Walsingham hönom vid hanlen, kysste hans panna och tillade: s Kom in, min unge vän, vi sitta ännu qvar matsalen vid vårt vin och våra bakelser — har ni spisat middag? Berenger upplyste att han redan ätit på värdshuset der han tagit in. Nej, så får det inte vara. Mylord Wolwyns dotterson här, utan att vara min gäst! Ni gjorde mig orätt, unge herre, genom att inte genast rida hit. Z Sannerligen, mylord, det vågade jag intes De hafva sändt mig hemifrån med ett helt sällskap — min guvernör och sex tjenare. Vår huskaplan skall med glädje helsa sin embetsbroder välkommen, sade ambassadören; och hvad tjenarne angår skall en af mitt folk genast gå för att hemta dem och deras hästar hit. Hvad! (litet strängt då han såg att Berenger fortfarande tvekade), jag har här bref till eder, som jag antager skall göra er morfaders önskan klar för eder. Berenger såg att ambassadören var missnöjd och svarade litet häpen: I sjelfva verket, mylord, skulle jag anse mig öfverlycklig genom att blifva så hedrad, men i sjelfva verket —, upprepade han, stannade och tystnade: I sjelfva verket hoppades ni mera frihet än hvad som kunde blifva fallet i mitt allvarsamma hus, sade Walsingham mycket missnöjd. ? Inte så, mylord; det vore allt hvad jag helst önskade, men jag har handlat obetänksamt. En slägting till mig har kommit till Paris och jag bar bjudit honom att vara min ja Jag vet ej huru jag skall kunna bryta enna öfverenskommelse med honom — med chevalier de Ribaumont. (Forts. följer.)