Aftonbladet – 22 juli 1869, sida 3

ler, och ändå mindre för de tunga, stora, srannt utstyrda vagnarne; der man såg daner, glittrande af juveler och med solfjäder handen, sitta med små hvita hundar iknäet ller i famnen. De personer hvilka Berenger tillfrågade om vägen aftogo vördnadsfullt sina hattar och svarade mycket artigt, men när man visade honom engelska ambassadörens hotell, trodde han nästan att man gäckades med honom, så trång och stinkande var den smutsiga gata, der han midt i ett porthvalf såg en ofantlig spikbeslagen dörr med en tung portklapp af jern; som Osbert genast lyftade. En liten dörr öppnades af en storväxt, kraftig, verklig John Ball, hvars anlete ljusnade till ett vänligt välkommen, när han hörde den besökandes engelska tungomål. Innanför porten såg det helt annorlunda ut. Hotellet var bygdt rundtomkring en stenlagd gård, prydd med statyer och urnor, de senare med stora cypresser och idegranar; en bred, präktig trappa ledde upp till husets första våning, i hvars försal var församlad en mängd tjenare bärande Walsinghamska färgerna. Ibland dessa lemnade Berenger sina båda engelska tjenare, ganska nöjd att hafva påträffat en hel koloni af engelsmän. -Landry följde honom till ett annat förrum, medan en kammartjenare gick att anmäla besöket och fråga om ambassadören hade tid att mottaga baronen af Ribaumont. . Nästan strax derpå öppnades dörren åter och en gråhårig, liflig herre, något kort till växten, men det oaktadt med mycket värdigt de kom emot Berenger med utsträckt and: Jag helsar er välkommen, mylord de Ribaumont. Vi väntade er. Välkommen, min gamle väns dotterson. Och då Berenger bugade sig djupt och vörd