Aftonbladet – 20 juli 1869, sida 3

TA MUCUA UUVIRIYCR OCH DHDaltlcnNijord, cIcuan ac icke är äf nägbt större bekof påkallad, men erfo1 drar icke ovetydliga Kostnader, bör lemnas ber ende till en ännu långt ä43ssön främtid, och at den enda åtgärd, som för närvaratiat bör vidtaga för underlättande af kommunikationen mellat Hö nämnda orter, är ätt för vintertrafiken på lämp Nga, afstånd från hväratidra uppföras några stugo med ställ, Hi hvilka menniskor och hästar unde den svåra färden getioiR störässorna på a kunna tillbringa vinternätterna. Äfvet, rmied bt I be gagnande af dessa hviloställen blir det icke Allti så at vintertiden med lass färdas öfver len; ty ehligt Rs, egen beskrifning hafva under sökningsmänner, Hvilka säkerligen icke medför några tunga lass eller foror, tihdet sistlidet år: särdeles milda höst eller derpåföljande första åse åf vintern, då, oaktadt kölden, alla förhållander varit för företaget oväntade och ovanligt gynn samma, utan att säcmängden eller väderleksför hållandena lagt by 0 allvarsamfild binder i väger för detsamma (undersökningsföretaget); Värt er gång nödsakade att hos lapparna förskaffa sig ren fratnp för att p snömängden tillpackad. Ett så kostsamt riedel ätt försätta vinterväg i godt skick har allmoge, då den komtier ned sina foror, icke fåd stt bestå pig, om det ock skulle stå till buds hvilket icke kåt vara händelsen vintertiden på fjellryggen, emedan lappaftig vid denna årstid med sina renhjordar uppehålla sig icke å fjelen, utan nji Lappmarkens nedra delar eller på kustlandet. id Såsom bevis på orimligt meddelande uti en af le I de Skrifter, Soi åtfölja prof. Daas tryckta förerdrag, må nämnas följande i Nyrrbettensposten för den 7 Dec. 1867 förekommande yttritde: Hyad af låter kostnaden för dessa or beträffar, t-tro vi att hvar och en skall finna sig öfvertygad vf I derom, att den komiåer att betala sig hundra, ja a tusenfallt åter, — Uti sitt gerniälog anför Rs, att 3, I det ock torde vara värdt att iakttaga, att om det r närbelägna Nasa skrifves från Norge (se de af a I prof. Daa samlade Oplysninger sid. 48): Nasa, å I over hvilket sted der allerede nu er ferdsel til s Ranen med heste hundredeviis hvert aar., en uppI gift, som måste innebära en åtminstone nära total J osanning eller möjligen någon förvexlinig med h I trafiken mellan Tärna och Ranen, -ty, om en såd dan liflig trafik varit verklig eller, i anseende till k I den deremellan belägna fjellryggens stora bredd, å lens möjlig, hade brefskrifvarne från Arjeploug, r juti hvilken socken Nasafjell ligger, samt öfriga norrbottniska skriftställare säkerligen icke underlåtit att utbasuna densamma. Uti genmälena yttras vidare, dels af Rs, att en i Umeå tillsatt komitå icke ansett den föreslagna vägen komma att gå fram dess dörrar nog nära, dels af X följande ord, på hvilka den store skaldens bekanta yttrande: det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta med skäl kan tillämpas: Umeåkomiten säger, att den ifrågavarande vägens dragande från Saltdalen till Arjeploug icke är synnerligen vigtig för norra Westerbotten, då endast I Skellefteå och Norsjö pastorater och några byar I :i nordligaste delen af Sorsele skulle kunna draga någon fördel af väganläggningen. Men mäter man på kartan skall man finna, att midten är vid Robertsforss, och att Skellefteå kyrka är i midten af norra halfvan. Detta ger anledning misstänka att j Umeå stad vill sätta sig sjelf i midten af länet och att dess särskilda fördel måtte utgöra medelpunkIten, omkring hvilken hela frågan skall röra sig. Dessa beskyllningar, hvilkas giltighet icke kunna medgifvas, må med några ord besvaras. Uti ankningo. hafva komiterade, i anledning af pro(Isa0E Dag Dermyn. af det antal menniskor, som skola erhålla fördel ät den-av-eslagna, vägförbindelset med Bodö, påstått att ned mu... KA SKÄL ett änn Mörte antal invånare kan komma n, I draga nytta af dör föreslagna k nikations. leden mellan Lycksele och Ranenfjord; men ko.miterades verkliga mening har varit den uti ansöktitigen antydda, att största fördelarne skola tillfalla omkringliggatide lappmarkers invånare. ! Hos komiterade har likväl den öfvsrtygelsen mer I och mer vunnit stadga, att fördelarne af vägförbindelsen skola tillfalla, man kan nästan säga, uteslutande de omkringliggande lappmarkernas invånare och norrmännen, men nära nog tillingen Oe! invånarne i Vesteroch Norrbottens kustsock-: nar ock städer, hvarest köpmännen icke kunna l hafva ye fördel deraf att ex Gel af deras handel med gren invånare öfvergåtr till horrå Imännen. Det långa afståndet och i följd deraf ! den dyra kostnaden för transport af varor landfögöt mellan Bottenhafvet och Nordsjön skola li alltid utgörå ett Inycket svårt, hinder för samfärdsel mellan kustinvånarne vid ds begge hafi ven, såsom ett bevis för hvilket antagande må anföras att, oaktadt den jemförelsevis ganska 1 goda vintervägen mellan Pag och Ranenfjord, L E r J j 1 1 till Umeå landvägen från Norge nästan inga andra varor ankommit än några tunnor sill af fetare beskaffenhet än den vanliga, af Umeåbor uppköpta på Lycksele inarknad från lappmarksbor. Genom sarhtal ined äldre personer på denna ort har den upplysning vönnits, att i mannaminne ingen från Umeå eller omgifvande ört ländvägen begifvit sig med varor till örgor och att ej heller hågot norrman landvägen från Norge med några varor ankommit till Umeå, icke ens till Lycksele. Än ana troligt måste det vara, att någon från orrbottens kustland begifvit sig landvägen med varor till Bodö ellör tvärtom. Det återstår således för red. af Norrbotteiispösten ätt närmare förklara sitt yttrande af den 7 December 1867, att den föreslagna vägen är en lifsfråga för Piteå boerna och hela Piteå socken, ty att sistnämnda stads och sockens bestånd, som trotsat sekler, kan vara beroende-af väganläggningen, synes för den, som icke har alltför liflig fantasi, alldeles oförklarligt, emedan det är utom allt tvifvel, att Piteå, likalitet som Umeå och Norrlands öfriga kustland, kan hafva någon egentlig fördel af de föreslagna vägförbindelserna med Norge. — Det nu anförda torde ådagalägga, att yttrandena, af Rs, att Umeåkomiten icke ansett den föreslagna vägen komma att gå fram dess dörrar nog nära, och af X; att man har anledning misstänka att Umeå stads särskilda fördel måtte utgöra medelpunkten, omkring hvilken hela frågan skall röra sig, innefatta beSkyllninrar, som äro obefogade och grundlösa. ; yttrar i sitt genmäle, att det missunnas visst icke Vesterbotten att få kommunikation med Vesterhafvet, men den kunde ju tillvägabringas uppefter Windeloch Laiselfvarne, så mycket hellre, som odlingslägenheter vid den senares öfversta lopp ge anledning förmoda, att sådana finnas nedanför efter densammä. Då detta löst framkastade förslag icke åtföljes Af några upplysningar, men uttrycket om vägens sträckning efter Wimdeloch Laiselfvarne antyder, att meningen är, att vägen skulle gå genom Sorsele och vestligaste delen af Arjeploug, möjligen till något ställe mellan Löfmock och riksgränsen på den föreslagna norra kommunikationslinien, synes detta endast uti X:s hufvud uppspirade förslag, med afseende å den föreslagna vägens längd och dyrbarhet samt, enligt menskligt föratseonde, lltför ringa gagn, vara af sådan beskaffenhet, att komiterade anse förslaget icke ens förtjena något vidare besvarande. Uti detta förslag har Rs icke instämt, men deremot uppgifvit tre andra vägsträckningar mellan Arjeploug och Lycksele, nemligen 1:0 från Arjeploug till Mullholm, som ligger vid Jddjaur på ett afstånd af 2!, mil från Arjeploug, och vidare till Sorsele och Lycksele, tillbopa 18 mil; 2:o från Arjeploug till det 5 inil derifrån beägna Bergnäs (det ställe vid Storavan, der Skelefteå elf från densamma utgår) och vidare genom Malå kapellförsamling och dess kyrkoby till Lyckele, summa 18; mil; och 3:0 från Arjeploug till Bergnäs och derifrån geiom Malå kapellförsamling, men utan att beröra less kyrkoby, till Lycksele, summa 173, mil, de afkunnar Rs följande utlåtande: I hufvudsaken hysa vi dock samma åsigt som komiten, att nemligen Ume—Lycksele böra nu och framdeles genom väg förenas med Ranen, ja, vi gå längre än komitenj och säga: både med RaTREE oflö PC FI. 4 ARNE ngr RAA dare AE OMR KA ALM 4 PA mA NM NM RN OO FALLA DM NR DM HH Ya