Aftonbladet – 20 juli 1869, sida 2

kring sjutton år, med ett mildt anlete, hvars fina, sköna hy väl passade med det ljust guldfärgade håret. Det var ett skönt ansigte och hennes himmelsblå klädving med styfkjortel, den hvita spets slöjan och halskragen, hvilket allt klädde henne förträffligt, gaf henne ett visst tycke med en förgätmigej, helst som hon fått mycket af Cecilys stilla, undergifna utseende. Hon bar en korg full af saffransblommor, och sade, -ty hon såg genast att något varit på tärde, till den äldste af de små fickorna: Ah, Nen, det hade varit bättre om ni hjelpt mig att plocka saffran ! Nej, broder Berry kom och gjorde allt godt igen, sade Annora; coch han hade på änge varit instängd i biblioteket, att han måste blifvit bra glad att få slippa ut. cOch huru blef det sedan? frågade Philip. Skall du resa bort och skiljas från din gemål ? Gemål! utropade de små systrarna Annora och Elisabeth cHvad sade Philip skrattande, visste Ni inte att detta är en gammal gift man, och som gifte sig många år före er fader och moder? Men hvarföre? sade Elizabeth, mycket . vöjd för att gråta. Hvad har stackars Lucy gjort, efter du skall skiljas från henne ? 1 Bröderna kunde ej låta bli att skratta, t nen Berenger, som såg att Lucy rodnade, ejdade sig genast och sade; Så god lycka l: ade inte jag, Bess, utan de gåfvo mig en liten ransk hustru, inte stort större än Dolly, och q ndå yrare; och som hon synes vilja bli af ned mig, så — blir jag också af med henne. t Se der, Dolly, sade Philip varnande,ls AR det går när man inte är snäll och rdig.n Men jag trodde, sade Annora allvar