kyrkohistörien. Vill seftor Manterolä, att Jag skall citera den encyclica; i hvilken påfver Innocentius III fördömde judarne till evig slafveri? Skäll jag Visa hobom det bref; hvar patven Pius V befallde konung Filip HH, at uppsöka en lönnmördare för attemörda drottning Elisabet i England? Sefior Mänterola skryter af; att den ka: tolska kyrkah värit en depöt för lärdom öct grundläggarinna af stora universiteter. Jag medgifver detta. När Europa var splittrad genom feodalismen, då var kyrkan den lefvande iden, folkets sköld oc! intelligensens och moralens enda redskap midt i barbariet På den tiden måste hon vara progressiv. Men jemfören de stora nniversiteter; som framkallade 16:de och 17:de århundradenäs idter, med Spaniens mest berömda universiteter, t. ex. med Salamanca. Om Englands och Tysklands berömda universiteter tiger sefior Manterola visligen. De spanska stå dem långt efter, icke derför att spaniorerna äro mindre intelligenta och begåfvade är engelsmännen, utan emedan de sistnämnde stodo framför spaniorerna itankefrihetens stora sedliga skatt. Sefior Manterola påstår, att jag aldrig varit i om Men — jag Kar verkligen varit i Rom: dag har besökt Hörs ruter och betraktat dess trehundra dömer; jag bivistade ceremonierna öfver de heliga qvinnorna, jag beundrade Michael Angelos gigantiska Sybillor, hvilka tyckas titslinga öviga förs annelser Jag såg solen intränga i S:t Peters basilica ; jag sökte i askan dör etter ett atom religiös tro och stölte endast pa bedrägeri och tvifvel. Ja, jag var i Rom och såg i Vaticanen af Bessaris hand en väggmålning föreställande sändebudet från den konung af Frankrike, som skickade påfven Coligriys nufvud; jag såg Bartolomeinattens bödlars och lönnmördares apotsos öch stora kyrkiga ära. Sefior Manterola, domherre i Vittoria, säser oss här, att judarne borde komma tillvaka till Palestina, Huru? Tror han då på len. förfärliga dogmeo, att barnen äro än;variga för sina fäders synder? Tror han, utt nutidens judar ärt de jtidar, söm korsäste Kristus? Jag tror det icke, jag är för nycket kristen dertill. Stor är Sinals Gud, vsuvn gär framför honom, blixtar omgifva 10nom, jorden bäfvar och bergen ramla. Men let finns en störte Gud äh denne, Jag metat cke teh majestätiske Guden på Sinai, utan len ödmjuke Guden på hufvudskalleplatsen; an är fäst vid korset, sårad; törstig, törnesratisad; hah törst läskäs inell Balls, bch indock säger han: Fader, förlåt mina bödar, förlåt mina förföljare, förlåt dem, ty de eta icke hvad de göra! Stor är maktens eligion, men kärlekens religion är större. Stor är den, oförsenliga rättvisans religion, nån större är den förlåtande barmhertigheens religion. I denna religions namn står ag här och beder er: skrifven främst i r grandlag: Frihet, jemlikhet och förbröding bland alla menniskor!