Små resebref. IX. Paris den 7 Juli. Himlen har klarnat och solen strålar åter i sin fulla glans. Man pustar och svettas på boulevarderna och seltersvattnet flödar i strömmar på cafterna. Om man så hafva kan, drager man sig helst tillbaka utanför barriererna och söker någon lämplig plats i Paris omgifningar, der trädens skugga tillåta de domnade lifsandarne att pigga upp sig på nytt igen. Söndag var det, och vid bangården S:t Lazare frustade dussintals ånghästar, längtande att sträcka af i riktning åt Versailles. Jag klättrade upp på taket på en af kupeerna och så bar det af. Jag vet icke om man i Sverge har några takplatser, men under kortare lustresor äro de synnerligen att rekommendera. Utsigten är så mycket friare, och mot solbaddet har man tillräckligt skydd i en öfverspänd tältduk. Vägen gar genom en hel mängd tunnelar, men i Frankrike, såväl som på de flesta ställen i Tyskland, upplysas tågen vid sådana tillfällen med lampor. Först passera vi Asnieres, en liten treflig badort med simskola och ett beryktadt Casino, der jag haft tillfälle att få se den ädla cancanen dansad på ett ännu vidrigare sätt än både i Mabille och Jardin Bullier. De dansande ha här nästan fria tyglar och-äro så godt som oberoende af någon polis, hvilken är högst fåtaligt representerad. Lynchlagen — om jag r begagna detta uttryck — tillämpas här