Aftonbladet – 12 juli 1869, sida 3

i nästan öfvergingo till visshet, men de hafv: aldrig blifvit bekräftade förrän nu. För m dotters skull och för min egen också har ja; alltid burit dessa tankar inom mig. De vor mitt lifs hemlighet och jag trodde länge at den skulle dö med mig. Godt, min bäste herre, sade kaptener bjertligt, för tillfället är det blott frågan om att lefva och inte att dö, och jag hoppas de iote på långliga tider skall blifva fråga on något annat, Nu ha vi här, våra båda hederliga vänner, den förälskade Raybrock och den trögtänkte Raybrock. Här stå de, och äro öfverens om en sak, och i den vill jag stå på deras sida om det också skulle bära af med dem rundtomkring hela verlden, eller rätt öfver från söder till norr eller från öster till vester, eller tvärs igenom den, från er djupaste grufva här i Cornwall och ned till China. Den saken är att de aldrig vilja röra en styfver af denna ofta nämnda penningsumma, som måste och skall återbetalas till er. Dessa båda, den förälskade och den trögtänkte vilja, för sin! faders minnes och fi hans goda namns skull, i morgon dag utbetala penoningarne till er. Tag dem för att lätta deras sinne och mitt med, och låt oss så få slut på denva ledsamma sak. Tregarthen tog. kaptenen i hand och räckte handen till hvar och en af de båda unga männen, men svarade bestämdt och oåterkalleligt nej. Han sade att de litade på hans ord och det gladde honom och han var i tillfredsställd — men det fanns icke Zz , och med peeningarne maste vara som det vore: Allt detta sades å ömse sidor på fullt allvar, och allvar hos män, när de äro uppriktiga och sannin ande, är så mäktigt och gör så stort intryck på andra, att herr Pettifer öfvergaf sin kokning och