Aftonbladet – 12 juli 1869, sida 3

j verkningen — 1000 k:r pr dag — blifvit an litad. Den ofta uttalade fruktan för en till tagande fabriksbränning har således ick vunnit bekräftelse, ehuru otvifvelaktigt är att i ju större skala denna handtering be drifves, desto större vinst bör den lemna. Ur statsekonomisk synpunkt är det af stor intresse att känna de qvantiteter af oliks råämnen, som vid brännerierna förbrukas, och på utredningen af denna fråga har kontroll I byrån nedlagt ett ofantligt arbete, dervic bränvinskontrollörens uppgifter utgjort materialet. Likasom alla föregående år har bränvinstillverkningen under 1868 hufvudsakligen skett af potatis, men derjemte till en icke obetydlig del af hvete, råg, korn, blandsäd och hafre, och till ringa del af majs, ärter, vicker, hvitbetor, morrötter, kålrötter, sirup, äplen, porter, bäjerskt öl och pressjäst — affall — samt replaf (36,385 centner). För bränvinstillverkningen under år 1868 beräknar kontrollbyrån hafva åtgått: Hvete 1918, råg 26.275, korn 101.383, blandsäd 28,313, hafre 31,079 och potatis 1,205,088 — allt svenska kubikfotsmått. . Den största qvantiteten potatis under perioden 1861-68 förbrukades 1866 — resp. 1,969,700 femkubikfotsmått, likvisst var icke bränvinstillverkningen nämnde år störst. Föröfrigt berättar kontrollbyrån att förlidet års tillverkning producerats till nära 70 procent af potatis, till 7,8 procent af råg till 15,4 procent af korn och till 2,5 procent af reniaf, och bafva följaktligen öfriga till bränvinstillverkningen använda råämnen, såsom blandsäd, hafre, hvete m. m., lemnat 4,3 procent. Emedan bränvinstillverkningen af sockerbetor och betsirup förlidet år utgjorde en obetydlighet, har den endast i förbigående blifvit omnämnd. I den mån flera betsockerfabriker blifva anlagda torde tillverkningen af betsirnpsbränvin ej blifva ringa, enär nämnde sirup icke till vanliga hushållsbehof är användbar. Huruvida bränvinstillverkning direkt af sockerbetor med intresse kommer att omfattas, torde vara svårt att förutsäga. Att sockerbetor gifva ett förträffligt bränvin, är bekant, men svårigheten torde ännu ligga deri att kunna åstadkomma en tillräckligt stor vetproduktion, så att bränningen kan med säkerhet och med skälig vinst bedrifvas. Pri. ;et på potatisen bestämmes, underligt nog, ! ilides icke här efter deras stärkelsehalt, utan : fter den qvantitativa tillgången för året. Det : ir sannolikt, att om sockerbetor blifva od-: ade för bränvinstillverkning, kommer priset ! å dessa att rättas efter tillgången på pota; is. I afseende på bränvinsbränningen af laf-l1 ar, förmoda vi, att den hufvudsakligen komJ: ner att bedrifvas sådana år, då priset åjt panmål och potatis står högt, förutsatt att !l n billigare beredningsmetod kan utfinnas, lr vilket ingalunda synes osannolikt. I allall all är den gjorda upptäckten en heder :förr etenskapen, och skall ganska säkert i dyrals panmålsår, då lafbränningen nog anlitas, be-Jå eda många fattiga en god arbetsförtjenst. la Kostnaderna för bränvinstillverkningskontrolo n hafva under de begge sstförlidne årena anska betydligt minskats, hufvudsakligen en f nD B e f r k d g b sljd deraf att kontrollörernas dagtraktaente blifvit nedsatt. Jemför man den årliga bruttoinkomsten, mm bränvinstillverkningsafgiften lemvat, med nkostnadsbeloppet för kontrolluppbörd och dovisning af bränvinstillverkningsmedlen, så sar sig det senare ha utgjort i procenttal r år 1861, 4,99 procent; 1862, 5,20 procent; g 363, 5,025 procent; 1864, 4,965 procent; 1865, 761 procent; 1866, 4,729 procent; 1867, 3,806 rocent och för 1868, 3,sv6 procent; allt aflfi ruttoinkomsten för samma år. v Slatligen omnämner kontrollbyrån, att kon-!n ollen öfver bränvinstillverkningen blifvit med m dning och noggrannhet utöfrad. i