Aftonbladet – 9 juli 1869, sida 3

skakade hand och betedde sig så fullständigt som en gammal vän och bekant, att notarien blef alldeles förbryllad. Som han personligen kände både Hugo och Alfred, var det emellertid alls ingen svårighet att genast få tillgång till dem af deras fars papper som voro i notariens vård. De bestodo förnämligast af gamla bref och handelsböcker, ur hvilka kaptenen med en skarpsinnighet och snabbhet, som lemnade lagkarlen långt efter sig, inom ett par timmar, hade fullkomligt klart uttagit följande närmare upplysningar: Att en viss Laurence Clissold hade af den aflidne, vid en tid då denne var en ung driftig handelsman i Barnstaple,lånat en summa, femhundra pund. Att han hade lånat den å en skriftlig förbindelse, hvari han förklarade sig låna dessa penningar för att insättas i ett företag, som skulle göra honom oberoende för framtiden: han van nemligen, då han skref detta, blott bokhällare på Dringworts Brothers kontor, Amerika-square, London. Att penringarene utlånades på viss tid; men att, då denna tid var ute, det förenämnda företaget misslyckats, så att Clissold icke var i stånd att betala summan. Att han derpå skrifvit till fordringsegaren och i föga artiga ordalag begärt uppskof med betalningen på obestämd tid. Att fordringsegaren nekat honom detta, med förkfvring att han ej kunde undvara penninz garne en dag. längre. Att Clissold då betalat sin skuld och skickat pennivgarne, inneslutna i ett bref, hvari han i mycket vredgade ordalag, beskret huru han af en slägs ting som ville rädda honom från undergång fått låna dessa penningar. Att Raybrock, Jå han sände qvitto på den mottagna summan, tillika bedt Olissold aldrig mer försöka att få låna penningar af honom, emedan han