Aftonbladet – 7 juli 1869, sida 2

mer. Nej! Jag skulle inte säga något af allt detta till Tregarthen, utan endast dessa ord: Se efter i Clissolds pulpet och om ni fördömer någon, så må det bli girigbuken Raybrock, som dref honom dertill. Och o! re skull en droppa, en enda -droppa tilll Och detta sade han om och om igen, tills jag ändtligen förmådde tala, och hejda honom. Stig upp och gå er väg,, sade jag till den eländige uslipgen. Gå tillbaka till er sida af ön eller jag kunde, i trots af min föresats, göra er något ondt! Gif mig en droppa till, så går jag, var det enda svar jag fick af honom. Jag kasrade flaskan till honom. Han störtade sig öfver den med ett vildt tjut. Jag vände honom ryggen, ty jag kunde ej se på bonom, och gick ned till min egen grotta vid stranden: Jag satte mig ned och försökte lugna mig för att kunna tänka på hvad jag hört. För det första trodde jag alls inte att vår, far med vett och vilja begått någon vanhederlig handling. För det andra trocde jag inte att den usling jag nyss lemnat, var vid sitt fulla förstånd Hvad jag förut sett af drinkare både i land och ombord, hjelpte mig att förs stå det tillstånd hvari han befann sig. Om en man som i åratal varit drinkare, på en gäng blir förhindrad att smaka starka drycker, faller han sönder, så att säga, både till ropp och själ. Jag hade också hört skeppsläkare tala om fyllerigalenskap, som de gitva ett underligt utländskt namn. Och jag förstod ganska lätt att jag hade sett superkargen i det första af dessa båda stadier, och att jag snart skölle få se honom i det andra, ifall vi begge lefde så länge utan att någon hjelp kom. Men när jag ville gå längre