Aftonbladet – 6 juli 1869, sida 3

våra jernvägår, som en större del af d franska jernvägarne, gåfvo 10 proc. på ka pitaier, i behållning, skulle visst ingen hafv något emot att tjensterna vore både begväm och väl betalta; ty då hade vi icke allenås närå på redan fått tillbaka det kapital jern vägarna kostat, utan dessutofi skapat et nytt ständigt räntebärande kapital af dubbe storlek. lat Jernvägarne behöfva dugligt och driftig I folk, de måste söka dem, hvar de kunna er. I hållas, och betala väl för att få behåll -I dem. Sjelfva tjensten är en ypperlig skol: för att utfinna och bedöma sådana egenska I per. Aspiranter kunna aldrig saknas; inon jen förvaltningsgren, om hvarje tjensteman jr hvilket trappsteg som helst af TtjenstemannaI banan har en säker utsigt till befordran fö duglighet och d-ift. Hvad insändaren anmärIker att dugliga biträden börja saknas, ä mycket riktigt och helt naturligt; då de kommit underfund med att de ej få befordran, lemna de jernvägarne eller söka sig e dit, af samma orsak som våra pastorer nå hafva så svårt att få adjunkter. Hvad dessa adugliga biträden beträffar, så är det tydligt att de skulle hafva fördel af att befordras från extra ordinarie till ordinarie tjenst. Insändaren tviflar på lämpligheten af att taga lokomotivförare och konduktörer till stationsinspektorer, men nyttjar dervid ett uttryck ctaga inspektorer bland tjensteklassen, som måste bero på felaktig uppfattning. Jernvägarnes skötsel, d. v. s. transport af folk och varor mot betalning, bildar hvarken en armå ellerett embetsverk utan en industri och måste skötas som sådan. Det är omöjligt att der uppdraga någon bestämd rangskilnad mellan de olika befattningarne. Lokomotivförarne af första klassen i Frankrike äro 3 gånger så högt aflönade som stationsinspektorer vid mindre stationer, men just de skickligaste bland dem, de som äro dugliga arbetare, vilja likväl ej många år fortsätta med denna ansvarsfulla och mödosamma befattning, hvarken i Frankrike eller England. Utom reumatism, få de en viss, för dem egen, inflamatorisk sjukdom, genom skakningen. Verkmästare kunna de ej alla blifva, inen äfven som förtroendearbetare i verkstäderna Törtiena de sedan mera än stationsinspektorer vid mindre stationer. Det vore ju en riktig förde! för trafikafdelningen att kunna tillegna sig dessa män, som stationsinspektorer, om äfven 1 en mindre maktpåliggande och mindre betald, men lagnare befattning. Hvad konduktörerna beträffar, höra de väl i allmänhet till en lägre klass tjenare än de förut omvämnda, men på den utsigt de hafva för framtiden beror, hvilka personer som söka sådan befattning. Naturligtvis måste endast sådana personer tagas som äro lämpliga att taga emot eller lära sig sköta den begärda tjensten, och ämnen finnas tillräckligt. Om civila embetsmän eller de frivilliga skarpskyttarnes officerare blefvo utnämnda ;ill kaptener och majorer vid regementena bigående af dessas egna officerare, Insindaren med mera befogenhet i rättvisans namn un Pa: chvari hafva de örbru.!t sig, man bär stackars officeraftie föl A mot dem minst sagdt illviljan, w. hela sysselsättningen som officer blott bestav. I Set par veckors tjenstgöring hvart anbat ever hvart tredje år mot lön i 30 år, så finnas många, hvilkas sysselsättniog bättre lämpar sig derför än jernvägstjenstemäns, ty att offra hf och blod för fäderneslandet, det blifva ju alla skyldiga till, när allmän värnepligt blir införd, ehuru visst det icke har inträffat för någon svensk man under de sista 50 åren. Vi upprepa: att ingen har anklagat militären, ingen bär mot dem illvilja, det är ju blott en industriel fråga, huruvida det är förenligt med ett godt ekonomiskt resultat af jernvägarne att aflöna dubbla tjenstemän, på det en del af dessa skola kunna vara frånvarande och sköta andrå åligganden, än som höra till deras tjenst vid jernvägarne. Detta är ju aldeles oberoende at, om de fått en militärisk eller civil uppfostran. —T