Aftonbladet – 29 juni 1869, sida 3

När jag kom upp i mitt sofrum, fann jag att det var ganska stort och luftigt, men icke öfver sig snyggt. Der stodo två sänar, som inte heller voro så utomordentligt nyEfa Begge voro tomma och jag kunde saledes välja. Jag tyckte att den bredvid dörren var litet hyggligare än den vid fönstret, och kastade mig på bädden. Jag somnade strax och vaknade ej förrän det redan började dagas. När jag fatt upp ögonen riktigt och dragit mig till minnes hvar jag var, gjorde jag två upptäckter. Först att rummet var betydligt kallare nu på morgonen än hvad det var aftonen förut. För det andra att sängen numro två var upptaen. Inte såg jag den som låg deri, men jag hörde djupa regelbundna andetag derifrån. Någon måste hafva kommit in sedan jag redan somnat, och helt tyst gått till sängs, utan att störa mig. Det var nu ingenting underligt deri; och om värden hyrde ut en tom säng, när det fanns någon som ville ha den, var ej heller att undra på. Jag vände mig och försökta somna igen; men det gick inte; jag var vid dåligt lynne, så dåligt att det retade och plågade mig att höra min kammarkamrats djupa och lugna andedrag, Efter att en stund hafva kastat mig af och an på sängen, steg jag upp och gick sakta fram till fönstret, för attsehurudant vädret var Det ljusnade i öster och dimman dref för vinden alldeles som rökmoln förbi fönstret Då jag kom fram till den andra sängen, stannade jag och såg på mannen, som sof der Han låg med ansigtet vändt mot fönstret och täcket var uppdraget nästan öfver hela hans ansigte. Hans panna och hans hår hade något, jag vet icke hvad, som föreföll mig bekant, och fast jag visst inte är nyfiken ai Hp kunde jag ej låta bli att lyfta på täcket,