Aftonbladet – 29 juni 1869, sida 3

Vittnet såg ej någon beväpnad eller något våld begås, ped todde ej att folket i allmänhet då sysselsatte sig med sina affärer. . En provisor Bergman, med hvilken vittnet åkte, omtalade att han uppmanat några att gå hem, men fått till svar: vi ha kommit hit för att slåss och vi ska slåss. RA Vittnet hade dagen derpå varit i gästgifvarögården, der det talats om att någon ämnat begagna vapen mot hr Winter, i anledning hvaraf gästgifvaren berättade att han hört några säga: nog fins det bössor här., hvarpå han sagt: gå ej sta med det. Erik Dahlberg tilltalad af hr Winter för fylla och förgripelse mot posten, nekade till denna beg skyllning. Hans Olsson i Föränge var på Svedsgård då larmtrumman gick samt tyckte sig derpå höra ropet I gevär! Vittnet gick då upp till högvaktsgården hvarest ej mycket folk fanns emellan vägen och grinden. Då vittnet ditkom höll truppen på att rycka ned till vägen med hr Winter på venstra sidan. Folket sökte då vika undan men hindrades af de bakom stående. Inga hurrarop hörs des. Sedan halt gjorts kom hr Winter framför truppen och afsköt tre skott det första i riktning åt benen de andra åt lifvet på ungefär åtta alnars afstånd från folket. Vittnet följde hr Winter hela tiden med uppmärksamhet och såg bestämdt att ingen öfverföll honom. Strax efter hr Wintera skott sköt truppen dels i vädret dels lägre. Vittnet såg ej om någon träffades, men då platsen blef tom lågo två personer, af hvilka den ene hade blanka knappar i rocken, med utsträckta armar på marken. Då Hr Winter skjutit sprang han fram och åter slående med pistolen i hopen. Efter en stund kom hr Winter åter uppåt torget då en dräng som stod ensam fick en Patelf som han höll i handen söndrad af pistolkolfven hvarpå hr Winter befallde att han skulle arresteras. Hr Winter och Silln gingo derpå arm i arm mot ståndraden der br inter slog pistolen i ett stånd sägande slå igen genast då Silen yttrade jag vill be fogden lugna sig s.all vi nog försöka afstyra det, hvarpå hr Winter svarade: är det ej jag som är högste befölhafvaren? Slå igen och det genast; ta karln och sätt in honom. Två soldater skulle då bortföra Silen, men han förklarade jag kan gå sjelf och medföljde. Vittnet reste derefter hem. Per Andersson i Boda kom från sin bostad hos Sveds gående framemot torget der folk hade samJat sig och hurrade. Då vittnet framkom ryckte truppen ned till vägen med hr Winter framför sig hvarpå vittnet gick till Igglunds och då skott lossades. Vittnet iakttog derefter Jonas Andersson i Skärstra sitta på en stege på Igglunds gård och beklaga sig, stucken af en bajonett. Derifrån begaf sig vittnet till Sveds gård dit ock hr Winter med två soldater ankommo. På gården fanns obetydligt med folk. Hr Winter dref då Erik Persson i Edänge, som stod ensam och sysslade vid sin skrinda, från skrindan och tilldelade honom ett slag i hufvudet med något tillhygge, troligen en pistol så att han föll framstupa då en soldat derpå gick fram och gaf Erik Persson ihr Winters åsyn två kolfstötar bak i nacken. Hr Winter aflägsnade sig derefter med de två soldaterna till Per Larsgården der hr Winter tillsade dem som der uppehöllo sig packa er från gården, dock utan att utöfva något våld. Tillfrågad om skjutningen vid afvägen upplyste vittnet att så snart br Winter med soldaterna inkommit på afvägen befallde hr Winter skjut,, möjligen tilläggande efter demn tyckte vittnet, hvarpa den ene soldaten gtck ett par steg fram och afsköt sitt gevär i riktning på le springande hvilka voro omkring 200 alnar aflägsnade: Jon Jonsson i Skärstra stod utanför Sveds gård då hr Winter jemte två soldater inkommo dit. Hr Winter gick fram till en karl som stod vid en skrinda och tillsade honom att packa sig bort samt tilldelade denne genast innan han hann svara ett slag i hufvudet så att han stalp. Hr Winter befalide soldaterna att på den liggande begagna sina kolfvar hvilket efterkoms; och erhöll den slagne tvenne kolfstötar, en af hvardera soldaten. På ett kort afstånd derifrån befann 8ig en annan karl med hvilken förfors på alldeles enahanda sätt. Vittnet kände ingendera af de misshandlade. Vittnet tog på sin ed att hr Winter i båda fallen befallt solaterna att på de liggande nyttja kolfvarne. Olof Olsson i Wäga befann sig i Jon Jonssons enkas gård då han fick höra larmslagningen vid högvakten samt gick då fram mot torget. Hunnen till Igglunds gård hörde han skott lossas och såg 3 å 4 soldater genast derpå komma springande med fälld bajonett ned mot folket som vittnet ansåg si vara talrikare än som vanligt vid marknadstillfällen. En af soldaterna stötte då till en karl, som stod vid en skrinda, i venstra sidan med bajonetten; denne vacklade något, vände sig om och ämnade sig undan men hann endast ett par steg då han ytterligare fick en stöt i ryggen. Löjtnant Schöning kom då springande och vinkade soldaterna tillbaka samt förebrådde desse att I hafva skilt sig från den öfriga styrkan. Vittnet fortsatte derefter vägen fram till torget, hvarunder han mötte flera blödande personer som beklagade sig hafva blifvit slagna af fogden. På torget fanns då en 5 åa 10 personer. Hr Winter, som vittnet under beskrifne uppträde ej sett till, kom nu uppåt mäjstängen i riktning från Silens nedre gård med hr Silån blek och förskräckt, som tycktes vilja tala vid honom, tätt efter sig. Uppkommen på torget befallde hr Winter att stånden skulle stängas, hvarpå Silen tilltalade hr Winter: ssöta kronofogde, ge 5 minuters anstånd, såskall Tjag få dem att stänga i godo,, hvartill hr Winter formade. i uppretad ton: bestrider du hvad jag faller, jag är högsta myndigheten här på stället,, samt tillkallade 2 soldater, hvilka han beordrade att häkta och bortföra Silen. ) Eric Ersson i Rödmyra var i inre rummet tillsammans med 8 å 9 personer i Per Larsgården då hr Winter jemte 2 soldater inträngde genom ddet yttre och bultade på dörren under utrop: jag Å skall in, hvarefter, då dörren genast öppnades, hr Niner yttrade: hvad är här för en folksarnling, ut med er. Den innevarande egarinnan af huset genmälde härtill: jag är gårdsmora, kära söta låt j mig ta mina barn med mig och gå härifråro. I Dessförinnan såg vittnet jemten Henrik HenriksTson antingen af hr Winter eller af soldaterna bli -I slagen så att han tumlade omkull. Likaså föll .kPer Andersson i Myra genom slag utdelade antinen af hr W, eller af soldaterna; vittnet såg ej I hvilketdera och hörde ej heller br Winter utdel I några befallningar till soldaterna. ) Torparen Olof Olsson i Säljestad. Kommande ) från Igglunds just som soldaterna nedmarscherade, I såg vittnet hr Winter afskjuta ett pistolskott åt I hufvudet på gardisten Persson från Ljusdal så att : denne föll. Genast derefter afsköt hr Winter ytterligare 3 pistolskott i riktning mot benen, och samtidigt dermed, eller kanske ögonblickligt efter, en soldat ett gevärsskott, dock varseblef ej vittnet om någon sårades af skotten. En mängd folk, hvaraf en del gick derifrån men andra stodo qvar, var då på torget. Vittnet såg en person blifva slagen i hufvudet af hr Winter så att han föll, hvarpå vittnet aflägsnade sig från platsen. Sedan vittnet framkommit till stället för oväsendet hade han j iakttagit att hr Winter blifvit öfverfallen eller slagen. Per Hansson i Foränge hade, sittande n ståndsdisk midt för Igglunds dörr, åsett nd Andersson i Skärstra, hvilken ban kände, stående ensam vid. en skrinda, blifva af 4 eller 5 soldater som kommo med fälld bajonett, först Tfn. 2 enad