Aftonbladet – 29 juni 1869, sida 3

ter var då med men vittnet förlorade nonom Ut sigte på en kort stund, hvarefter han åter syntes i närheten af majstången, afskjutande minst två revolverskott, då truppen genast derefter sköt dels i höjden, dels i lägre riktning, hvarefter hr Tengzelius med sin afdelning drog bort. Hr Winter riktade sista skottet på Anders Perssons ben, hvilken sökte komma undan. Vittnetsåg hvarken om någon träffades af skotten eller hr Winter blifva öfverfallen. Genast efter truppens skott då massan vek tillbaka, började hr Winter med revolvern slå i hopen, ibland hvilken Jon Jonsson blef träffad i hufvudet så att han föll omkull, men reste sig genast frågande, hvarför skall jag ha detta,, då han erhöll ännu ett slag så att han blödande stupade. Hr Winter sprang derpå ett stycke fram mot Per-Andersson i Säljestad och tilldelade denne ett slag i hufvudet. Vittnet såg då revolvern ligga på marken och upptog den då hr Winter fattade tag i densamma under utrop: tänker du stjäla den, hvarpå de ryckte revolvern fram och tillbaka en stund. Hr Winter behöll den slutligen och aflägsnade sig. Löjtnant Schönings afdelning stod då ännu qvar. Något vidare våld eller att hr Winter blef slagen med ett vedträ förmärkte vittnet ej. Hr Winter tilltalade nu vittnet som delaktig i upploppet, dels för ohörsamhet, då han blifvit tilljagd att aflägana sig, dels att ha fattat honom i agen. Anders Jonson i Kässjö föranleddes af hurraopen och larmslagningen att bege sig till torget och ställde sig vid kopparslagar Söderqvists bod samt hörde hr Winter uppmana folket att skingra sig, dervid folket makade sig undan, men hurrade emellanåt, hvarefter truppen laddade och hr Winter uppläste upprorslagen. Truppen nedryckte derpå sakta med fälld bajonett till landsvägen, hr Winter på dess venstra flygel strax framför densamma då hurraropen tystnade. Hr Winter sköt derpå 3 eller 4 skott det första i manshöjd då någon ropade: der ligger 2, jag tror han sköt ihjäl demp, de senare åt benen. -Vittnet såg en person falla omkull. Genast derefter sköt truppen, dels i höjden, dels längs backen. Då hr Winter aflossat sista skottet kom Anders Ersson i Waga och beklagade sig, nu har jag blifvit sl juten,. Hr Winter slog sedan åt hufvudena i hopen, hvaraf Jon Jonsson i Kåssjö föll, men reste sig och gick emot hr Winter, sägande hvad skall du slå mig så för,, hvartill hr Winter svarade, går du ej undan så får du ett till, som ock omedelbart tilldelades honom, hvarpå ban ånyo föll. Per Andersson i Säljestad erhöll derpå ett slag i hufvudet af hr Winter så att han likasom Jon Jonsson föll blödande omkull och blef liggande. Vittnet åsåg när Winter stoppade Fitolen hvilken upptogs af Eric Jonsson som dock ej hvarken fattade hr Winter i kragen eller på annat sätt våldförde sig på honom, i fickan. Vittnet hadeicke heller sett någon annan förgå sig mot hr Winter. Vittnet företedde en på platsen upphittad pistolkolf,-som br Winter tyckte likna den som tillhört: revolvern. Såväl detta vittne som det förra intygade att kolfven varit fastsittande då hr Winter af Eric Jonsson återtog den tappade pistolen. Hr Winter återkallade på hemställan tillsvidare sitt ansvarspåstående mot Eric Jonsson. Fru Igglund berättade att hon jemte fru Winter dagen efter mötet passerade gatan då en 3 å 4 personer frågat dem efter fru Winter, hvartill fru I. ickesvarat, då de aflägsnade sig. På fråga af hr Winter om icke någon skulle hotat att svedja honom sade vittnet att en flicka berättat det några ng inkommit i brygghuset och fällt något dylikt uttryck. — Korporal. Höglund. En soldat ankom till qvarteret, förmälaride att larm var slaget, hvarpå vittnet begaf sig till högvakten. Folket hvarken skrek eller hurrade och var ej mer skockadt än att vittnet obehindradt kunde springa dit. När vittnet framkom, stod truppen i gevär. Några personer, öfver 10, ;smögo em bakväg upp till högvaktsgården, hvilka dock, på tillsägelse af vittnet och några fjerdingsmän, gingo sin väg. Vittnet gick då in i ledet. Derunder hade mängden ökats samt en del inträngt inom grinden och hurrade. Hr Winter uppmanade dem då 3 gånger i konungens namn att skingras, men då ingen gjorde min af att efterkomma uppmaningen, tillsade hr Winter löjtnant Schöning om laddning, hvilket ock verkställdes, samt truppens delande i 2 afdelningar, hvarefter hr Winter, stående nära grinden, uppläste upprorslagen, som dock i anseende till hurraropen var svårt att höra. De båda afdelningarne marscherade derefter ned till vägen, der halt gjordes, Tengzelii först något bakom, men sedermera ända ned, hvarefter halt gjordes under ett-par minuter. Vittnet marscherade derefter landsvägen göderut med Tengzelii afdelning, som hade fälld bajonett, Hurraropen hade afstannat och de få personer, som voro synliga på vägen, gingo undan då soldaterna nalkades. Underlöjtnant Tengzelius gickispetsen med dragen sabel, med hvilken han i närheten af torget högg en person i hufvudet. Tengzelius tillsade sedan en annan person, Hans Hansson, att gå undan, hvilket denne sökte göra, men upphanns af Tengzeline, som sprang fram några steg, och tilldelades först ett hugg öfver hufvudet, hvarpå han satte begge händerna till skydd för detsamma, och sedan öfver handen. Vittnet släppte en person förbi, då Tengzelius under utrop: Skall du släppa fram någon, skyndade sig bakom truppen, men återkom straxt. Truppen vände sedan om till torget, hvarpå skott hördes då den var midtför Jan Erggården. .Vittnet hade sett en skymt af hr Winter, men ej om han slog någon eller sjelf blef slagen. Afdelningen marscherade sedan norrut, vände om och påträffade under vägen Schönings afdelning midtför Jon Jonssons enkas gård. Vid vändningen norrifrån var hr Winter je:vte en soldat stående. vid afvägen på hvilken ungefär 200 alnar ned omkring 7 å 8 personer sprungo åt elfven till. Vittnet hörde ett kommandorop Skjut dem ir.. samt hr Winter derpå ptropa? Skjut efter di satarne., hvarpå ett skott afsköts i vågrät riktnin efter de springande. På fråga af notarien Staaj huru de personer, som vittnet ansett smyga, burit: sig åt, förklarade vittnet att de kommo springande och skrattande, troligen af nyfikenhet för att se huru larm slogs och utan försök till våld: -! Vetermärläkaren Brolin ansåg ej några folkskockningar af betydenhet första och andra dagen egt rum, ehuru folk samlades der hr Winter framgick. och -utlät sig:hånande mot honom såsom det var en ruskig vinter,, m. m., hvarvid hr Winter vid flera tillfällen i konungens namn uppmanat dem att skingras, tilläggande: I motsatt fall måste jag använda annat sätt, Vittnet hade i flera socknar hört folket yttra missnöje mot br Winter allt sedan han tillträdde befattningen, men synnerligen sedan han å kommunalstämma föreslagit indragning af Skärstras marknad, samt hotelser såsom Om ej Winter aktar sig skall han nog bli knäppt, hvarföre vittnet hade rådt hr Winter att akta sin erson. Andra dagen var vittnet i sällskap med änsman Malmqvist på Igglunds trappa, då en person arresterades af hr Winter. En hop folk följde Jlunder högljudda hotelser och ,affektioners efter Toch väntade hvarje ögonblick att se hr Winter . öfverfallas, som dock ej inträffade. Första dagen I Hade en person antastat postkarlen, men efter varning aflägsnat sig. Tredie dågen just som vittnet I skulle resa derifrån, arresterrades pigan Karin I Persdotter och bortfördes under starka och uthållande hurrarop af de efterföljande, hvilI ket gjorde att vittnet ej under en dylik sinnesI stämning hos massan tordes färdas den vanliga I vägen utan tog en bakväg att komma från byn. SETS TARAS ET so ae NNE RT SHR ENNART RES AA i dödlig blekhet. Alfred! sade jag, känner I du inte igen mig?c Det tycktes som om en outsäglig fasa var bunden inom honom, och 1 ljag trodde att min röst kunde göra den fri. t I Jag tog båda hans händer och höll dem sta( g ——