Aftonbladet – 28 juni 1869, sida 3

OLLIJTIKON, r8å EN alnan plat, fasvhansa vid Sva ch sen, läses ordet Tiichtig. Ehuru Stras ch I bourg i nära tvåkondra år tillhört Frankril om jär tyska språket nästan allmänt. Ord ing Tächtig skall dock utgöra ett slags dr ter med wiärtembergarne och badensarne på a lidra sidan Rhen; hvilka ha för vana att samn dag de utskrifvas till militärtjenst pråla ilmössorna med blommor och band och så sät erJen skylt med ordet Tiächtig, ofvanför skä dmen. om Men under folkets skrattsalfvor drager oxe en jåt sitt håll och vi åt ett annat. g, Vi ila förbi Nancy och Chålons; vi tänk de J med en suck på enkan Cliquot och hennt all ståtliga slott; vi se vid stränderna af Marr rhuru till och med småbarn bada i-— Cham g, I Pagne; och så äro vi framme i Paris. tt) Paris!... På huru många tusende olika sä har du icke blifvit beskrifvet? Två eger skaper ha dock alla varit ense om att till en egna veridsstaden: prakt och lättsinne. Kansk se har. man icke så alldeles orätt deri. en I Första dagen jag kom fram, rådde en olid n, lig hetta. Men man kunde tydligt förnimma är Jatt det var åska i luften. I gathörnen vor eI grupper nyfiket samlade framtör plakater sI börjande med: Habitans ! och slutande me n I prefektens namn. På boulevarderna var men v niskomassan tätt sammanpackad. På cafö ;Jerna voro gargconerna yra i mössan. På om nibustaken var det omöjligt att få en plats De flesta rutorna i annonsskåpen voro sön derslagna. Och sergents de ville syntes al 1. I drig färre än fyra tillsammans. Man hviskade nloch man skrek, men på ett ovanligt sätt. -) Ha! tänkte jag, skulle jag möjligen få o bli vittne till en revolution!... Enrevolutior åh Paris — medge, att det ligger något pikan eri! , Klockan blef sju på aftonen. Folkmassar sammanpackades änna värre och poiissergean terna syntes ända till åtta i hvarje kotteri Klockan blef åtta. Ett par regementen kavalleri presenterade sig i sakta marsch på boulevarderna. Klockan blef nio. Folket började hurra och hvissla. Klockan blef tio. Nu börjades stenkastningen. Cafeerna stängdes; sergents de villes gjorde arresteringar till höger och venster; blusmän hvisslade; gensdarmer jagade öfver trottoirerna; fönsterrutor klingade; trumman dånade tre gånger och man väntade hvarje ögonblick att få höra kulregnet smattra mot asfaltläggningen eller ljudlöst försvinna i medborgarnes I kroppar. Lyckligtvis uteblef saluten. I I Belleville kom det dock till en ganska het Isammandrabbning på sabel och knytnäfve, naturligtvis till nederlag, för det senare vapInet. -Oväsendet fortfor hela natten och flera tusen personer, som omöjligen genom de af polisen kringrända gatorna kunde komma till sina hem, måste till frampå morgonen krypa in i närmaste port eller smyga sig in bakvägen på någon restaurant. Äfven er ärade brefskrifvare hörde till de husvillas antal. Ett ganska eget sätt, minsann, att börja sin sejour i Paris: Natten förut hade man gjort försök att uppföra en barrikad på Montmartre utanför Theatre Varietås. Plankor och ribbor från byggnadsställningar hade man forslat dit. Jerogallerna kring träden i boulevardernas trottoirer hade uppryckts. Ja, man hade till och med anfallit några omnibusar och velat använda dem till materiel: Otaliga arresteringar äro gjorda och senast i går har polisen anhållit flera personer, som uppträdt på de förberedande valsammankomsterna. Icke mindre än 57 hattar hittades i lördags morgon på gatorna. Passar den här hatten er? var polisens fråga, när någon barhufvad stackare kom springande. Svarade ev PR då den tilltalade: ja, lydde genast utslaget: I lagens namn arresterar jag er! Allt är nu åter lugnt igen. Den endal märkbara förändringen i det vanliga är, att omnibusarne mellan Madeleinekyrkan och Bastiljplatsen icke få passera boulevarden om ! aftnarne, utan i stället göra en omväg kring bakgatorna. a Skulle man nu undra öfver orsaken till dessa gätu-uppträden, så kommer man till det resultat, att det egentligen varit en massa pojkar, som ställt till hela oväsendet. Det har haft ålldeles samma karakter som stock. holmarnes, bekanta rebellerier i Mars och December. Kejsaren och kejsarinnan ha i öppen vagn gjort en tur genom folkhopårne, utan att det ringaste antastas. Kärnan af franska folket, förnämligast parisarne, hyser demokratiska tänkesätt; men just nu har den orsak till fröjd och jubel och alls icke till gatudemonstrationer. En valseger med sådana namn som Gambetta, Picard, Jules Favre, Garnier-Pages, Bancel, Thiers, Ferry, Jules Simon och Pelletan är väl i närvarande stund den mest storartade triumf för de demokratiska idterna. Den tänkande delen af folket inser detta äfven och ogillar på det högsta de nu utöfvade excesserna. Att polisen här och der öfverskridit sin myndighet är nu en gång så vanligt. Ropet: Vive Rochefort! har hörts några aftnar, men utan några följder. Man har, som sagdt är, lugnat sig och denna vecka förnämligast sysselsatt sig med tafleexpositionen i industripalatset. Utetällningen afslutas i dag. Leon Bonnat har denna gång återigen fått stora hedersmedaljen. Svenska konsten är representerad af hrr Nordenberg, Jernberg och Wahlberg på ett! utmärkt sätt. En finsk malare, hr Lindholm, har äfven utställt en tafla, ett finskt vinterlandskap. Wahlbergs taflor ha i allmänhet väckt stor uppmärksamhet i Paris. Han har fullt upp med beställningar och hans namn som konstnär stiger Öupphörligt inom den artistiska verlden. Till den stora utställningen, som i nästa månad börjar i Minchen, har hr W. under arbete -en större tafla, som han ämnar benämna: En svensk sommarnatty. På tal om konstnärer, vistas här i Paris en ung man vid namn Nils Forsberg. Om ni påminner er, fästes för ett par är sedan allmänhetens uppmärksamhet på en ung måaregäll, som uti konstföreningen i Göteborg utställt en modellerad byst af Minerva. Detta arbete prisades högt och utställaren var Fors. berg. Man anade de största anlag för skulpturen och hopsämlade en liten reskassa, så att F. kunde bege sig till verldsexpositionen 1867. -Hitkommen besökte han bland annat ganska ofta Louvrens och Luxembourgs tafO a ÅA gt Et föl SMB VIS KE ja 3 Fn Kv ÖH DD DN velsamlingar och härigenom vaknade hos honom slutligen en brinnande håg för målare