Aftonbladet – 28 juni 1869, sida 3

ligen sina fektioner; mer då äfven färger tröto, började modet sjunka, Af några landsmän erhöll han det nödvändigaste till lifvets uppehälle. Medel saknades dock för att han skulle kunna utbilda sig i sin konst. Under ett och ett halft års tid har han nu pröfvat nöden, ja, hungerni dess mest vafskräckande gestalt; men likväl har han oupphörligt haft ett gifvet mål för ögonen: att göra heder åt sitt fosterland. Och i dessa dagar har han hemsändt till Göteborg en större tafla: La danseuse en-Cairen, kopia efter Giraud, som sjelf tagit Forsbergs arbete i betraktande och gifvit sin största tillfredsställelse dermed tillkänna. Bonnat har på några härvarande svenskars begäran låtit ett intyg medfölja taflan till Göteborg. Det lyder så här i öfversättning: Det är för mig ett nöje att om hr Forsberg, hvilken jag anser vara en af mina bästa elever, gifva det omdömet, att han är en mycket flitig (trös grand) arbetare, som eger de största anlag för målarekonsten. Det är beklagligt, att hans födelsestad icke uppmuntrat och genom medel bisprungit honom att helt och hållet egna sig åt sin konst. Jag är öfvertygad att han blir en utmärkt artist, som kommer att göra heder ät sitt land. L. Bonnat. En sådan rekommendation bör väl kunna klappa tillräckligt starkt på hrr mecenaters hjerteportar. Ja, känner jag Göteborg rätt, dröjer det icke länge förrän Forsbergs framtid börjar ljusna. Han förtjenar det i sanning. — Det finnes ingenting, som stämmer sinnet vekare, än att på nära håll se en varm konstnärssjäl kämpa och lida. Fr. H.