Aftonbladet – 26 juni 1869, sida 3

UTRIKES ÖSTERRIKE. I uvgerska underhuset företogs i förra veckan val af 40 medlemmar af delegationerna (det gemensamma österrikiskt-ungerska parlåmentet), som i Juli samlas i Wien. Vid de förra valen har regeringsmajoriteten (Deaks parti) alltid tagit tillbörlig hänsyn till oppositionen, så att denna i delegationerna varit representerad af ett antal, som relativt svarat mot vensterns styrka å riksdagen. Vid senaste valet deremot har Deaks parti gjort hänsynslöst bruk af sin öfverlägsenhet och uteslutit alla medlemmar af venstern. Då yttersta venstern genom de senaste valen till underhuset fått en betydlig tillväxt och dessutom uppträdt fiendtligt mot Deaks politik, utjemningen med Österrike, har majoriteten troligen ansett för riktigast att kasta öfverbord alla konsiderationer och begagnat sin makt i hela dess utsträckning, under förutsättning af, att venstern skulle gjort på samma sätt om den setat vid rodret. På detta sätt har emellertid skiljaktigheten mellan partierna å riksdagen i Pest blifvit mycket skarpare än förut. Det säges, att Deak sjelf varnat sina anhängare för att gå så hänsynslöst tillväga som nu skett, men förgäfves. Yttersta venstern, hvars , program lyder: fullständig skilsmessa från Osterrike, hade på förhand förklarat, att den hvarken erkände delegationerna eller ville mottaga val till desamma; äfven vensterns centers ledare, Ghiczy, Tisza m. fl., lära varit tvifvelaktiga om de borde ha mottagit mandaten i fall de valts. Genom de delegationsval som nu egt rum kommer venstern att fullkomligt vara utesluten från diskussionen om de utrikes angelägenheterna och landets armålag. En följd af dessa val är ock, att venstern hädanetter skall med ifver begagna hvarje tillfälle att angripa Andrassys ministör. Correspondence de Berlin innehåller en del underrättelser om den tilltagande politiska rörelsen i Böhmen. I Makiczan har för kort tid sedan ett czechiskt folkmöte om 30,000. personer uttalat sina önskningar om, att Böhmen snart måtte återvinna sin sjelfständighet. I Svicen har hållits ett liknande möte, hvilket räknade 15,000 deltagare. Alla de vid dessa möten hälla tal voro af samma innebåll, de gingo ut på, att böhmiska: folkets lyckliga framtid endast kan grundas på politisk sjelfständighet. ITALIEN. Från Florens skrifves den 17 dennes til Indep. belge: Här försiggå mycket allvarsamma tilldragelser. Natten mellan den 15 och 16 dennes var representanten Lobbia nära deran att bli mördad. (Lobbia är samme man, som för någon tid sedan till representantkammaren med begäran om undersökning inlemnade ett försegladt konvolut,innehållande ett bevis, att underslef.skola ha föröfvats inom tobaksbolaget). En okänd kastade sig öfver honom kl. omkr. half 1, just då han vek af in i en gränd, och gaf hohom ett dolkstyng, hvilket han dock till en del parerade med sin venstra arm, så att han blef endast lindrigt sårad. Dolken träffade ikväl bröstet, och då han var riktad rakt mot hjertat, skulle den utan tvifvel också ha träffat det, om icke stöten hade försvagats, derigenom att Lobbia bar en plånbok full af papper i fickan på den tillknäppta rocken. Mördaren gaf honom ytterligare två stygn upptill i hufvudet. Dobbia besvarade det plötsliga anfallet med att draga fram sin revolver och skjuta två gånger, första gången med pistolmynningen nästan ända inpå mördaren. Huruvida denne träffades, vet man icke; han föll till marken efter det första skottet, men reste sig genast upp igen, och säkert är, att han tog till. fötter. Det var en liten, mycket skäggig man med en bredskyggig, melodramatisk hatt, som dolde öfversta delen af ansigtet. Pistolskotten tills kallade folk, och Lobbia blef genast förd till Martinati, till hvilken han, såsom det berättas, hade ämnat begifva sig; ty denne är en af undertecknarne af de förseglade handlingar, som Lobhia deponerat i revresentantkammaren, och dem han skall meddela undersökningskomiten, Från Martinati fördes Lobbia hem, Hans tre sår, ett i armen och två i hufvudet, tyckas icke vara farliga. Då Kammaren 1 går började sitt plenum, meddelade inrikesministern Ferraris densamma genast alla upplysningar. Kammaren beslöt en dagordning, hvari man uttalade sin afsky öfver mordförsöket mot Lobbia, förklarade sig öfvertygad, att regeringen skulle göra allt hvad som stod i hennes makt för att bringa jus i derna sak, samt öfverlät åt ordföranen att gifva Lobbia kännedom om förhandlingarne och underiätta sig om den sårades I tillstånd. Några representanter af venstern I framkastade vid detta tillfälle mycket allvarsamma insinuationer. Miceli beskyllde nästan rent ut Balduini, direktören för tobaks