Aftonbladet – 26 juni 1869, sida 3

huset t. ex., fullgiltiga bevis. En särskild upp märksamhet ville talaren fästa vid nödvändighetei att, i sammanhang med utbildningen i allmänhe af en nordisk stil, äfven tänka på formen för de! protestantiska kyrkobyggnaden. Ansåg i likhe med den föregående talaren, att behofvet af lång. sträckthet, med utsigt till altaret, väsentligen tillhörde katolicismen med dess på altartjensten huf vudsakligen grundade ritual, hvaremot i den protestantiska kyrkan, der lärandet intager hufvudrummet, en central anordning vore önskvärdare. Påpekade att den romanska stilen, äfven i sin nordiska modifikation, ej lade något hinder i vägen för något dylikt. Tal:n ansåg slutligen att, då mötet bestämdt uttalat sig för det nationella i konsten i allmänhet, äfvensom ansett attj en nordisk plastik är möjlig och redan förefinnes, det ej skulle vara följdriktigt att antaga omöjligheten för de nordiska folken att äfven på byggnadskonstens område intaga en sjelfständig och aktad ställning i den europeiska odlingens leder. Hr arkitekten Langlet skulle gerna önskat att man hade till öfverläggningsämne uppställt: Efter hvilka principer bör en protestantisk kyrkobyggnad. rätteligen anordnas? och hade med tanke härpå exponerat några utkast till centralformiga kyrkobyggnader, hvilka-utkast närmare torde kunnat åskådliggöra hans åsigt i saken. Man hade på vissa häll, specielt i Norge, sett något alltför nytt i den föreslagna tillämpningen af den centrala grundformen. Detta vore ett misstag: utmärkta arkitekter från föregående tider hade bragt idn till användning. Icke utan betydelse för ämnet torde det föröfrigt vara, att vid en nyligen afslutad concours för en katedral i Berlin, hade flertalet af de inlemnade projekterna haft centralform. — Tal. instämde med dem, hvilka betecknat den centralformiga planordningen såsom väsentligen lämplig för kyrkor, och detta af flera såväl raktiska som estetiska skäl. Den centrala grundormen erbjuder många fördelar, bland annat, att man hör och ser bättre. Hemställde till mötet, huruvida icke frågan borde göras till föremål för ett kommande konstnärsmötes öfverläggningar. — Tal. biträdde prof. Scholanders mening, att endast föga af det förhandenvarande kan tjena till orundval för en nationalstil. Han hade erfarit detta under sin fleråriga verksamhet i Norge, der man dock hunnit längre än hos oss med hänseende till afbildning och offentliggörande af hithörande föremål. Man borde taga vara på det lilla, som förefinnes, då det möjligen kunde leda till vigtigare resultater än man föreställde sig. Med synnerlig tillfredsställelse hade tal. derför hört dr Sohlmans förslag om bildandet af en förening i letta syfte. Det vore ju snart sagdt omöjligt, att en arkitekt kunde resa land och rike omkring för Itt genom jemförelser och granskning af det förnandenvarande bilda sig en föreställning om eler så tillsägandes utdraga en nationel stil. Det örhandenvarande måste samlas i afbildningar Prof. Scholander anmärkte att hans föregående rttrande endast afsåg att uttala tvifvelsmål röande utvecklingen af en sjelfständig nordisk byggiadskonst på grund af de modifikationer i ronanska stilen, som förekommo i norden, hvilkas jetydelse han dock icke ville förneka. Hr arkitekten Klein ansåg omöjligt att afgöra lenna fråga teoretiskt, och äfven om så skedde, kulle man åter nödgas stanna vid den andra fråan: hvar är mannen, som skall utföra arbetet i andling? Frågan måste finna sitt afgörande i rkitekternas arbeten, och i dessa kommer den äkerligen att besvaras på ett eller annat sätt.