Aftonbladet – 19 juni 1869, sida 3

Blottar fantasiens herrligheter. År det väl en Kejsare, en Kung? Envåldsherren öfver stora stater? Nej, hans fria blick då vore mera tung, mhvärfd vore han då af soldater. r det då en af de vise män, Som koptrasslat gåtor om naturen? Nej! Det är en skald, naturens glade vän, Sänd att sprida ljus bland kreaturen. På den med blått och gult dekorerade tribunen uppstiger dr Biörklund och håller det gentliga festtalet. När man en gång vill resa en offentlig minnesvård åt en skald i vår stad, hvarför har man då valt en sångare, som icke är bland de förnämsta? frågar han. Vi gå fram öfver så många af våra förnämsta skalders obeprydda grafvar, utan att fråga efter hvems hjertat var som multnar under torfvan, och likväl gifva vi åt Wadman en byst. Hvarför? Jo, derför att Wadman var Bricolisternas skald. Talaren uppdrog en historik öfver skaldens lefnad och öden, om huru han i ungdomen förlorade allt, pengar och hjertefrid och sedan fick en ståplats på lifvets efterkälke, om hur han blef bålens sångare och glädjens apostel. Bricolls största hemlighet är att göra glädjen vis och visheten glad, och denna hemlighet förstod ngen bättre än Wadman. Derför gifva Bricollisterna denna byst som en tacksamhetssärd åt den glade skalden. s Täckelset flög upp i luften och ett sjufallt fverrop skallade genom parken. Fanfarerna smattrade och derpå uppstämdes åter en rymn. Publiken trängde sig snart kring konstverket och mången nickade leende upp till det väl utförda bronsbufvudet och ostämde för sig i det lefve, som talaren utoragte för professor Molin. Efter högtidlighetens slut samlades deltavarne i konstnärsmötet till festen, som gafs ör dem af Göteborgs samhälle. De istaden Ivarvarande publicisterna voro äfven inbjudna ;ch hela församlingen uppgick till omkring 00 personer, deribland många damer. Sedan upen var intagen tågade sällskapet ned i baviljongen, der bålar voro framsatta och taaretribunen upprest. Festtal och skålar rexlade om med sång och musik till midnatt, å de flesta gästerna skildes från sina värlar, med det angenäma minnet af en i allo yckad fest, som värdigt afslutade denna långa ad af middagar, kollationer och andra glada illställningar. Gr ; Aldrig -ha vi haft så roligt förr i Göteborg! tropade en-inföding med leende min, just då ag stod beredd att för sista gången lemna uorenzberg. . . I denna försäkran instämmer jag, och tror örvisst, att både gäster och värdar skola a dessa festdagar i ständig hågkomst. Richard.