Aftonbladet – 19 juni 1869, sida 3

Vålk ART IDUIAIIG UNLLAUCS I Ung PH i. Me UIUU ångfartyg. Bref från Göteborg. Den 16 Juni. Under festdagar sådana som de närvarande går staden sent till hvila och sofver derföre helt naturligt längre om morgnarne. Men i dag var det annorlunda beslutadt at höga vederbörande, ty. klockan sex på morgonen hoppade alla sofvande i Göteborg högt 1 sina sängar vid en förfärlig knall. Yrvaken rusade jag till fönstret, med tanken på att en nitroglycerinfabrik sprungit i luften, men nu följde knall på knall och krutröken bolmade fram öfver stadens gator. Det var kanonerna, som utanför göteborgarnes portar talade saknadens språk öfver att konungen reste från staden. Det är icke möjligt att det är landsfaderns vilja, att hans trötta barn skola oroas i sin hvila, att sjuka och svaga för hans skull förpassas in i evigheten, utan får man väl skrifva detta oskick på det ,underdåniga fjesket, som här står i blomma. I dag vilja vi en stund fortsätta promenaden inom konstutställniogen. Och då börja vi från början. Se här hänger nr 1 ikatalogen, en tafla af konungen, Motiv från Holsfjorden vid Ringerige i Norge, Denna tafla och de båda andra af samma person, hänga här som ett uttalande att konungen är en vän af konsten, men göra icke anspråk på att väcka intresse som konstverk af någon betydelse. Kjörboe är representerad af två äldre taflor Öfversvämningen och Räddningen Den första känner hvar man genom de tusentals litografier, som man tagit efter originalet. Knappast finns det väl någon tafla at nu lefvande konstnärer, som vunnit större popularitet än denna bild af en moders förtviflan. Hvem har ej kännt sig rörd vid åsynen af den stackars Nella, som står fjettrad på taket af hundkojan och tjuter, under det att ungarne simmande kämpa mot floden för att komma upp. till modren. När man sett denna bild har man behof af att gå fram till Räddningen och se Nella: leka med sina små, sedan allfara är öfverstånder. V. S. Lerche har utställt två bilder, som utmärka sig genom sannt lif, och två andra. som fråmstå fördelaktigt genom sann död. De två sistnämnde har konstnären sjelf kallat Nature morte, och de framställa, den ena död hare och rapphöns, den andra vindrafvor och frukter... Isynnerhet äro frukterna lyckade genom. sin saftiga färg och se lockande ut, hvarför man också försigtigtvis placerat de frestande .drufyorna så högtatt ingen kan plocka dem. Sil vous plait och I klosterkällaren vifina nu liksom förr, bifall för det humoristika-i uppfattningen och det omsorgsfulla i utförandet. A. Nordegren har icke mindre än sju landskap utställda, de flesta af äldre datam. Der se vi likväl en ny tafla Strand vid Öjervettern i Wermland. Med detta arbete har konstnären gjort ett stort steg framåt och vunnit i klarhet och smak. Som ni: finner under. promenaden genom gallerierna ha våra svenska. konstnärer icke gjort mycket för att kunna exponera något nytt, utan hufvudsakligen nöjt Sig med ati sända hit sina gamla arbeten. Men för att I någon mån försona detta fel ha de samlat ihdp så mycket större qvantitet af det gamla och uppträdt nästan mangrannt. Man ser här arbeten af några och sjutio svenska konstnärer. De danska artisterna äro öfver tretio, men norrmännen blott hälften så många. Att tala om dem alla kan således icke komma i fråga för mig, som snart måste skiljas från utställningen, utan öfverlemnar jag det åt någon som stannar qvar en elle annan vecka. Ö 4 Likväl måste jag påpeka några konstverk. som ni icke bör gå förbi, om ni på ensam hand fortsätter promenaden. Der-i ett a! sidorummen finner ni två mästerliga vinterlandskap af G. Rydberg. Vidare En Sommarmorgon af Brandelius, som med dett: arbete intar en, framstående plats inom utställningen. Der ser ni Fagerlins ryktbara tafla Frieriet och några lyckade porträtte: af Amalia Lindegren. Professor Malmström har utställt tre taflor, Kung Heimar och Aslög, Odygden och Ragnar Lodbrok: söner, som alla varit exponerade, men som lock alltid återses med nöje. Vill ni mec ens bli förflyttad till en brunnsört, så stanna framför Bengt Nordenbergs framställning ar Ett brunnssällskap i Småland och ni kan lätt inbilla er att ni sjelf är en bland brunnssästerna. Det är en. tafla full af lif, nots bene det lif som kan finnas bland sjuka, son dricka. brunn. Bland. danskarne. står måhända fru Jerichau främst med sin Liden Karin, en bild som ärsfint tänkt och utförd, och skulle vara ännu mera ansläende, om kungen, som bjuder Karin sin rödaste guldkrona, varit nordisk till sitt anlete och icke: hade ett Holofernes-ansigte, som strider mot. den nordiska andan, som annars uppenbarar sig i taflan. Carl Blochs Romerska gossar som spels kort är ett litet mästerstycke, som förtjenar att tagas i betraktande. Wilhelm Melbys sjöstycken samla många åskådare omkring sig, och de äro också de bästa. mariner på utställningen, icke ens Sörensens taflor undantagna, ty Melby har mera sanning i sin färg om också Sörensen har mera effekt. I allmänhet kan man säga om danskarne att de äro väl representerade, ty det som är utstäldt. befinnes till största delen vara arbeten af förtjenst.. Icke lysa de med sådar glans, som under den skandinaviska konstexpositionen i Stockholm 1866, men de äro dock ojemförligt bättre än de voro vid utställningen i hufvudstaden 1868. Om Tidemand och Gude har jag redan talat, men utom taflor af dem finnas här arbeten af andra talangfulla norska konstnärer. och bland dessa vill jag särskildt påpeka Morten Mäller, som visar sig till stor förde i två landskap, der han återgifver den egendomliga norska naturen sannt konstvärligt. I dag klockan 3 e. m. afslutades konstnärsmötet, åtminstone hvad den offentliga diskussionen beträffar. Men den enskilda sammanvaron räcker längre, ty i afton ä stor fest för artisterna på Lorenzberg och i