Aftonbladet – 17 juni 1869, sida 3

Behandlingen af fjerde frågan: Genom hvilka medel skulle undervisningen på reallinien kunna ytterligare utvecklas och höjas? — Skulle det vara ändamålsenligt, att det fornnordiska språket infördes på denna linie såsom grundläggande språkundervisningen? — Skulle det vara lämpligt ätt der införa latinet såsom valfritt ämne uppsköts, på förslag af lektor Olbers, till dess en till sektionen för språkundervisningen hänskjuaten i sammanhang med denna stående fråga — om fullständigarejåtskiljande än nu af de tvenne bildningslinierna — blifvit inom sektionen behandlad och sektionens åsigt angående den mötet meddelad. . Femte frågan lyder? Hvad har de senare årens erfarenhet gifvit vid handen rörande befogenheten af den klagan, som förts angående öfveransträgning vid läroverken? Lektor Blomstrand trodde att någon ytterligare erfarenhet om befogenheten af ifrågavarande klar gomål ej under de senare åren vunnits. Klagomålen hade tvärtom under senare tiden till det mesta tystnat. Öfveransträngning vore dessutom ej heller någon sak, som vore karakteristisk för vissa skolor eller en följd af någon visst läroverksordning, utan kunde finnas såväl under det ena som under det andra förhållandet. Lektor Törnebladh meddelade några upplysningar om förhållandet i den skola, hvars styresman han är. Det hade här visat sig, att i de lägre klasserna i allmänhet någon:öfveransträngning ej egt rum, utan egentligen endast i öfre afdelningen ad 5:te klassen och 6:te klassens båda afdelningar. Lektor Björling trodde att den nya rastetiden. en timma hvarje förmiddag, mycket bidragit till att jemnare fördela arbetet i skolan. Såväl denne talare som lektor Widmark ansågo att någon öf veransträngning nu ej kunde påstås i allmänhet ega rum. Der detta vore förhållandet, vore det anmärkte den siste tal., att tillskrifva läraren, som af nit för sitt ämne söker att uppdrifvalärjngarnt i det så mycket som möjligt. Lektor Cavallin hade gjort samma erfarenhet som hr Törnebladh, dock hufvudsakligen i afse ende på de fattigare ynglingar, i synnerhet i 6:te klassen, som för sitt upphälles skull måste dag ligen, ofta sent in på nätterna, privat meddela undervisning åt andra. Lektor Elmblad hade funnit orsaken till öfveransträngningen, der sådan förekommit, iallmänhet hafva varit dels den af hr Cavallin uppgifna, dels en brinnande håg för studier. Lektor Humble framställde den önskan, att mö tet måtte uttala sin åsigt om huru många timmar om dagen det ansåge en yngling kunna utan öfveransträngning använda på sina studier. För egen del tycktes talaren. anse 9 timmars arbete vara det-mesta som. utan skada i allmänhet kunde ifrågakommia. Sedan ordföranden erinrat om Svår righeten för mötet att kunna uttala någon opi nion i den riktning hr Hunible önskat, utföll g7aret på frågan så,. att mötet förklarade sig anse att, om också erfarenheten visat, att öfveransträngningen vid läroverken nu är mindre än förr, de dock ej kan nekas, att en-sådan ännu, synnerliger i vissa afdelningar af. skolan, förefinnes. Mötet åtskildes kl. 3 e. m.