Aftonbladet – 17 juni 1869, sida 3

Mötet atskudes kl. o ce. II. UTRIKES. FRANKRIKE. Af de senaste underrättelserna från Paris nhemtas, att arresteringar företagits i stor skala, och isynnerhet ha myndigheterna iktat sin uppmärksamhet på den radikala yressen. Utom de förut omnämnda redakörerna af Rappel har en medarbetare vid amn Arnoold blifvit häktad. Det oaktadt itkommer tidningen fortfarande, redigerad illsvidare af två nya redaktörer; Floquet och pd. Loukroy. Vidare ha redaktörer och medarbetare i tidningarne Electeur libre, Reveil och Sidcle blifvit antingen arresterade ller ställda under åtal. Bland dem nämnas: advokaten Booguet (medarbetare i Röveil), Limousin (medarbetare i Sigcle; hos honom har husvisitation hållits), , Louis Jourdan (samma tidnings redaktör). Afvenså har poisen häktat några från valrörelsen bekante radikale talare, såsom Ulysse Parent, Briosne 0. 8. Vv. I en af polisprefekten Pietri utfärdad kungörelse yttras: Valen äro slutade, och det finns intet slags förevändning vidare för folkskockningar eller församlingar. Polismyndigheten är förpligtad att ansvara för kommunikationernas fribet och säkerhet, att skydda stadens kommersiella intressen och att värna säkerheten till person öch egendom. Polisen skall fullgöra sin pligt med kraft och energi; lagen af den 7 och 9 Juni 1848 om allmänna folksamlingar skall vid behof tilllämpas i hela sin stränghet! Gatudemonstrationerna i Paris tyckas fredagen den 11 dennes på, aftonen hade nått sin höjdpunkt. Den förnämsta skådeplatsen för dem var då åter Boulevard Montmartre med angränsande gator och boulevarder samt Bastilletorget och Belleville. . Till och med de moderata tidpingar, som eljest icke tilllägga dessa uppträden någon betydelse, medgifva, att den sammanströmmande ofantliga menniskomassan, hvilken beräknas till150,000, bland dem många qvinnor och barn, måste väcka fruktan för allvarsammia oroligheter, och att säkerligen endast polisens och -truppernas stora moderation och tålighet förhindrade blodiga sammandrabbningar. Trängseln var värst på vägen från Rue de la Paix till Porte Saint Denis. Kunde man också de föregående aftnarne påstå, att det långt öfvervägande flertalet bestod af nyfikne, så vore mängdens utseende och hållning denna afton mindre behagliga. Man hörde långt färre rop och mindre sång, på somliga ställen rådde tystnad trots de många tusental, som stodo sammanpackade, men alltsammans hade ett fiendtligt och hotande utseende. .Polisen höll sig, såvidt möjligt var, tillbaka; omkring kl. 8 kommo flere sqvadroner Kyrassierer och husarer från Versailles och sökteskingra massorna. De rörde. sig långsamt framåt; och mängden åtskildesframför dem, men slöt sig tillsammans bakom dem. Befolkningen i Paris, som icke tycker om polisens inblandning, men bättre håller till godo med den väpnade styrkans åtgärder, helsade truppernas ankomst i det hela taget med belåtenhet. En mängd rop hördes, hvilka dock mera liknade bifallsrop än trotsiga utmaningar. Folkskockningen, hvilken hämmade allt rafik; fortfor oförändrad till kl. 10, då ett nytt kyrassier-regemente rykte fram och tillsammans med polisen afspärrade den ena gatan efter den andra, hvarigenom: det lyckades att tränga mängden ut ur Montmartre-qvarteret. Mot midnatt var lugnet nästan öfverallt återstäldt. De fyra representanterna i Paris, Julius Simon, Bancel, Picard och Gambetta komma, såsom det var att förutse, att taga emot de på dem fallna valen i de: stora provinsstäderna. Till de derigenom lediga fyra kretsarne i Paris nämnas nu såsom kandidater bland andre Rochefort K den starkt socialistiska första kretsen), Emanuel Aragd, Lavertujon och Glais-Bizoin, Äfven en regeringskandidat, advokaten Mathieu, har blifvit vald vå två ställen i provinserna. SPANIEN. Det lagförslag, som blifvit framlagdt för cortes, angående utnämnandet af en regent, lär affattadt helt kort. Det består af blott en enda artikel och denne lyder sålunda: De konstituerande cortes utnämna presidenten för den exekutiva makten Don Francisco Serrano och Dominguez till regent för konungariket med titel af Höghet och med alla I de rättigheter som författningen tillägger regentskapet, dock med undantag af rättighet latt sanktionera lagar och att prorogera eller upplösa cortes, så länge de bibehålla karakteren af konstituerande. . Detta förslag torde ej möta något motstånd och har kanske i måndagens session blifvit antaget. Marskalk Serranos utnämning tillregent lär; enligt hvac från Madrid meddelas, föranleda en modifikation i kabinettet, Atskilliga namn upp: gifvas, men ännu är ingenting afgjordt. Mar har erbjudit Echegaray horeföll, men hittills har han afslagit den. Hans vänner tro emel: lertid; att do kunna besegra hans motstånd