Aftonbladet – 17 juni 1869, sida 3

Sjette Allmänna Svenska Läraremötet sammanträdde i går, kl. 12 middagen, på 3illessalen i Upsala. Såsom ordförande funserade prof. Ribbing. Efter det en kortfatsad redogörelse blifvit lemnad för resältatet af de af mötet i sammanträdet föregående ton tillsatta sektionernas öfverläggningar ch beslut i afseendepå de till deras behandling hänvisade särskilda frågor, börjades diskussionen öfver de till behandling af mötet i dess helhet framställda frågor. Den sjunde. frågan som först förekom till behandling, lyder: Om det erkännes, att ert alltför stortantal af lärjungar vid ett läroverk måste utöfva ett menligt inflytande på undervisningen, på lärarnes förmåga att hafva uppsigt öfver lärjungarne och på rektors förmåga att bevakardet hela, borde man icke bestämma ett högsta antal lärjungar, som vid ett och samma läroverk finge emottagas? Lektor Elmblad, som först erhöll ordet, förklarade att han velat yttra sig öfver frågan derföre att han tillhörde ett läroverk — Stockholms gymnasium — som vore ett af de mest trångbodda. Frågan måste, ansåg tal., besvaras med ja, såväl derföre att ett för stort antal lärjungar utöfvar ett menligt inflytanåe på disciplin, tukt och ordning i läroverket som äfven derföre att det verkar skadligt på lärjungarnes och lärarnes helsotillstånd. Lektor Cavallin trodde visserligen att det ej kunde förnekas att ett för stort tillopp af lärjungar vore ganska skadligt i många afseenden, men hyste dock betänkligheter mot att bestämma något maximum. Å ena sidan kunde man fråga huru långt läroverkets skyldighet att mottaga lärjungar sträckte sie om läroverket vore förpligtadt att mottaga alla dem som anmälde sig till inträde, utan afseende på om de kunde inrymmas i Järoverkshuset eller ej. Skolstadgan lemnade i detta afseende ingen ledning. Å andra sidan vore dock en utgallring bland de sökande förenad med ganska stora svårigheter: det vore ej så lätt att ut finna någon billig grund för em sådan operation Att visa dem som blefve utestängde, till en arman skola, som ej vore öfverfylld, kunde visserligen gå för sig i större städer med flera läroverk och er pluraliteten af Skolgossarne vore hemma j staden, men i mindre städer vore detta ej förhål landet. Barnens föräldrar skulle derigenom ådra gas kostnader, som mången gång kunde vara gan ska kännbara. Att skilja emellan landsbygdens barn och stadens, intaga de senare och utestängs de förra vore en orättvisa. I hvilket fallsom hels vore det alltid önskvärdt att gossarne fingo un dervisning så nära sitt hem som möjligt. Vill man intaga de skickligaste bland de sökande, så kunde den svårigheten uppstå, att om det inträf fade att i en högre klass ej funnes utrymme, lär jungar som sökte inträde för att blifva antagn nöjde sig med att komma in i en lägre klass, de; plats funnes. Den enda utvägen som från skolan: sida kunde ifrågakomma för att afbjelpa det onda vore att med afseende på inträdesfordringarne för fara strängt och allvarligt. Indragning af först klassen skulle ock, hoppades tal., bidraga till at minska olägenheterna af det nuvarande missför hållandet. Lektor Waldenström trodde att indragningen a första klassen ingalunda kunde anses komma at lösa den nu ifrågavarande frågan. Enda följde af denna åtgärd skulle blifva att många obemed lade ynglingar med goda anlag skulle blifva ute stängda från skolan. Tal. anhöll att få fästa up märksamheten på öfverbefolkningen i de särskild klasserna som förde med sig, stora oläger heter, bland dem äfven svårigheten att icke säg omöjligheten att kunna anskaffa lämpliga och ti räckliga undervisningslokaler. Erfarenheten vi det läroverk, der tal. sjelf var lärare, hade ti fullo visat detta. Man hade der fått undervisa å 3 afdelningar i bönerummet på samma gång, , till och med hålla lektioner i tamburerna. Hvi ken skada undervisningen härigenom lede voi lätt att inse. Ett annat skäl, hvarföre frågan bo de blifva löst, vore de många extra lärare unde visningen med det stora lärjungeantalet nu krä de, de täta ombytena af dessa lärare som nu f -rekomma och svårigheten att skaffa sådana, då .. behöfvas. Såspm-.exempel på de utvägar man, f att ppprätthålla undervisningen, måst tillgripa, a e I förde tal. att vid ett läroverk i Norrland någ f ) annan lärare vid ett tillfälle ej kunnat anska I än ett skrifvarebiträde hos tullförvaltaren i st I den. — Någon utväg att lösa frågan förklara n I tal. i dock ej kunna uppgifva. Lektor Blomstrand ansåg att statens lärover