Aftonbladet – 16 juni 1869, sida 3

UTRIKES FRANERIKEE. De officiösa tidningarne i Paris sysselsätta sig oafbrutet med frågan, hvilken politik kejsaren efter valen bör följa i de inre förhållandena; Pays förutspår en hel rad prakti ska reformer, af hvilka den stora massan isynnerhet skall ha fördel, såsom en billigare fördelning af de direkta skatterna, en betydlig nedsättning af salu-aceisen i städerna, skattelindringarför -bönderna .m..m. Man har kallat dessa reformer kejsardömets socialistiska program. Tidningen Peuple innehåller en artikel, som hufvudsakligen går ut på följande: Om det vore nog för en regering att ha en parlamentarisk majoritet, skulle det icke vara något skäl att sysselsätta sig med valrörelsen, och kejsardömet kunde i fred och ro sofva på sina lagrar; men blott och bart majoritet gör icke saken. klar. Det första, som ådrager sig uppmärksamhet, är den omständigheten, att fiere nya, hittills okände män plötsligt ha framträdt i främsta ledet. Valmännen ha på många ställen, vare sig att det gällde radikale eller konservative kandidater, erfarit ett behof att pröfva nya krafter. Vidare är det i ögonen fallande, att oppositionen har gjort framsteg; hvilket visar sig af en jemförelse mellan omröstningarne åren 1857, 1863 och 1869. Minoriteterna ha -städse blifvit större, och skulle det fortgå i samma -progression, måste valen år 1875 motses med de största bekymmer. Det skulle vara ett stort fel att icke göra afseende på denna riktning i :innesstämningen: Genom reaktion kaningenting uträttas; ty den allmänna meningen låter icke tvinga sig. Dynastien måste sörja för, att denna ström ledes i hennes och landets intresse, och härtill erfordras, att venstra certern erkännes såsom en beståndsdel af de kejserliga institutionerna, och att majoriteten kommer att intaga en mera framstående plats: Det går icke längre an, att män, som ogilla en eller flera af ministerens åtgärder; genast utskrikas såsom kejsardömets fiender och drifvas öfver till den systematiska oppositionen. Då de erkänna författningen och kejsardömet, stå de till kejsaren i samma ställning som representanterna af majoriteten, och det är intet skäl att för dem afskära utsigten att få del i landets styrelse, Genom att sålunda utestängas bli devåldsamma och skönslösa samt tänka på sin popularitet. Veta de deremot, att de kunha komma att efterträda de ministrar, som-de angripa, bli de mera betänksamma, och de skola icke i förening med -det revolutionära partiet undergräfva grundvalen för en makt, som kan komma i deras egna händer. Kejsardömet kan blott försvaga den systematiska oppositionen genom att erkänna den konstitutionella oppositionen och ställa sig i ett välvilligt förhållande till henne. Hvad majoriteten anfn så kan man icke begära att hon visar en sjelfförnekelse, hon hittills ådagalagt. Hon måste ha en sjelfständigare, mera i ögonen fallande andel i de åtgärder, som sättas i verket; först derigenom blir hon ett verkligt stöd för regeringen. När betydelsefulla lagar antagas, får det icke se ut som om lagstiftande kåren icke har: någon annan uppgift än att votera regeringens förslag; representationen bör direkt medverka till reformerna och dela äran—medkejsaren. -— Så långt Le Peuple. Dylika yttranden i den officiösa pressen ingifva naturligtvis tron på stundande reformer, och i samband dermed äro rykten om en ministerförändring i omlopp. PÅ merikanska generalkonsuln i Paris Cluseret, en f. d. fransk officer, hvilken såsom medarbetare i radikala tidningar redan haft flera konflikter med myndigheterna i den franska hutvudstaden, skulle för några dagar sedan häktas i sin sommarbostad i Suresnes i anledning af en skrift om Trans-kontinental-pacific-banan, hvilken han utgifvit och hvari han skarpt angriper den franska regeringen. När polisbetjenterne härför infunno sig hos Cluseret, höll han två laddade revolvrar emot dem, förklarande, att han såsom amerikansk medborgare ansåg arresteringsordern olaglig och derföre skulle sätta sig emot dess verkställande. Polisagenterna ansågo sig böra inhemta nya förbållningsorder i anledning af denna förklaring; Emellertid underrättade Cluseret Förenta Staternas sändebud Washburne om händelsen, och denne skickade sin egen vagn till Suresnes, för att hemta Cluseret till den amerikanska beskickningens hotell, der han för närvarande befinner sig, utan att hittills ha blifvit oroad af myndigheterna. HOLLAND. Representantvalen ha hittills utfallit mycket gynnsamt för de liberala. Alla fordne kammarmedlemmar af det liberala partiet, så när som på en-enda, ha blifvit återvalde; dessutom ha de liberale vunnit fem nya platser. Af 37 val ha de segrat i24. De egentlige konservative ha förlorat tre medlemmar, de 8. k. avtirevolutionäre ha vunnit en. De klerikale likaså. Det är skolfrågan, som från alla håll -skjutes fram i förgrunden vid valen, och af deras utgång ser man redan, att den icke konfessionella stätsskolan skall ssora