Aftonbladet – 16 juni 1869, sida 3

3 sk t. Ce et er It n blivit 5 medlemmar starkare. ENGLAND. En intressant diskussion, föranledd af lorc Elcho, föreföll den 10 dennes i underhuset då de af regeringen begärda anslagen till de särskilda slagen trupper, den aktiva armen milisen, the yeomanry 0; s. v: förekommoc till behandling. Såsom de flesta länder på kontinenten söker äfven England förbättra sin militärorganisation. Dess arme, bestående af besoldade värfvade trupper, är mycket kostsam, rekryteras med svårighet, isynnerhet i tider af fara, samt nedgår lätt i antal under krig i brist på reserv; milisen är knappast organiserad, och hvad slutligen de frivillige beträftar, så äro de väl ypperligt väpnade, men sakna erfarenhet och sammanhållning. Olika systemer ha blifvit föreslagna för att förhöja värdet af dessa försvarselementer, isynnerhet genom bildande af en reserv och ett första uppbåd af milisen, hvilket vid behof skulle kunna skickas utom landets gränser. Lord Elcho, lord Bary och andre talare föreslogo införandet at tjenstekontrakter på lång tid för armån, reserven och milisen samtälottkastning, hvad milisen angår, hvarvid somlige ansågo en dylik åtgärd i och för sig god, andre deremot sökte bevisa, att nödtvånget berättigade dertill samt att den nu icke skulle väcka samma ovilja som fordom. Denna åsigt bekämpades. deremot kraftigt af Cardwell och Pakington, den förre för närvarande krigsminister, den senare krigsminister i det föregående kabinettet. Båda, och med dem äfven andre talare, vägrade samtycka till lottkastning annat än i yttersta nödfall; båda trodde äfven men i synnerhet den förstnämnda, att England kan dana en god armå åt sig med de elementer, det nu eger; det vore tillräckligt, menade de, att koordinera dem och fordra af dem allt hvad de kunna gifva. Cardwell antydde några af de reformer, han ämnade föreslå; de vigtigaste af dem voro bildandet af en reserv, hvars nödvändighet han med lord Elcho erkände, och införandet af värfoingskontrakter på kort tid. En intressant afdelning af lord Elchos tal var den, hvari han framhöll den politiska roll, som England kunde komma latt spela i de europeiska förvecklingarne. Han I ville ha-en stark armt icke blott för att försvara England, inom landets gränser, utan äfven utomlands, öfverallt-der dess intresse kunde sättas på spel, såsom t. ex. i Belgien och i Egypten, dels derföre att det har iklädt sig förpligtelsen till dessa stater, dels för att skydda sin väg till Indien. Denna framställning åhördesz med. stor: -uppmäxksamhet af J underhuset, utan att någon uppträdde för att vederlägga den. I Bingley sprang den 9 dennes på morgonen en ångpanna i luften, under det att lärjungarne i en till olycksstället angränsande Iskola befunno sig-på sin lekplats. Ångpannan nedföll såsom enoformlig massa på några och fyrtio alnars afstånd. De Kringliggande byggnaderna sönderspillrades helt och hållet; antalet döda, barn och fullvuxna, beräknas till minst 20. Vid den genast företagna undanskottningen af grushögarne framdrogos snart 3 lik och omkring ett dussin svårt skadade. Orsaken till olyckan är ännu icke känd. I Ronddavach-dalen i det sydwaleska grefskapet Glamorgan tilldrog sig den 9 dennes på morgonen en stor olycka genom explosion i en stenkolsgrufva. Knapt hade arbetarne, omkring 600 till antalet, begifvit sig ned i grufvan, förrän i en gång, der 120 af dem voro sysselsatta, en väldig knall hördes, och så snart det var möjligt att undersöka för. hållandet, kunde man icke längre tvifla på, att mer än hälften af. arbetarne derstädes omkommit. Trakten omkring grufvan blef snart skådeplats för en hjertslitande scen; grofarbetarnes slägtingar trängdes omkring schaktens mynningar för att i förtviflansfull oro få upplysning om de sinas öde. På aftonen samma dag hade man redän upptagit 56 lik, och det anses troligt att mer än 76 personer omkommit. En del af de omkomne voro sysselsatta i gångar, som det var svårt att uppnå efter den genom. explosionon anställda förstörelsen. Den 8 November 1867 var samma bergverk utsatt för en dylik olyckshändelse, vid hvilken icke mindre än 170 menniskor tillsatte iv NORD-TYSKLAND. Konungen af Preussen har, enligt senast ankomna Berlin-tidningar, ändtligen företagit den så länge beramade resan till Hannover och Bremen, hvårunder han åtföljes af grefve Bismarck. I Paris har det rykte va-! rit mycket utbredt, ätt uppskjutandet gång efter annan af denna resa. mindre haft sin grund i konungens helsotillstånd än i fruktan för ovänliga demonstrationer från hannoveranarnes sida. I Patrie heter det: Vi erfara af våra korrespondenter i Hannover, att. ställningen i detta land med-hvar-dag blir: allt värre för Preussen. Många unga persoi ner utvandra till Amerika för att undgå blifva. utskrifna till preussiska armån, och de vilja . icke återvända till sitt land förrän främlingarne lemnat detsamma. Från Berlin hade l: sändts arbetare till staden Hannover för att ; arbeta på dervarande befästningsverk. Emellan dessa arbetare och invånarne kom detl. idkeligt till så våldsamma slagsmål, att dej. förra vägrade stanna qvar i staden och hafva ; nu återvändt till Preussen. Arbetet på fästi ( j 4 ningsverken står i följd häraf stilla, och, huru angeläget det än är, kan ingen säga när det åter skall bli upptaget. Detta har i Berlin väckt så mycket allvarligare bekymmer som): man icke känner något medel att öfvervinna hannoveranarnes passiva motstånd. Enligt Kreuz-Zeitang kommer öppnandet af preussiska landtdagen att ega rum i början af Oktober. Den Riädigierska saken är fortfarande före-!. mål för uppmärksamheten i Österrike. Regeringen står fast vid att ej inblanda sig i den, verldsliga domstolens pröfning af den sak, för Hvilken erkebiskopeni Linz blifvit åtalad: : Ett i dervarande stad befintligt andligt säll-Tskap, Katolisches Casino,, har blifvit upp-J, löst, emedan det intagit en mot den borger-1. liga ordningen hotande hållning samt syssel-, satt sig med politiska stämplingar, naturligt-; vis i reaktionär riktning. Från Prag skrifves den 11 dennes: I går. natt exploderade utanför polisdirektionens hus en pDetard: håvon större skada skedde ej änl!;