Aftonbladet – 16 juni 1869, sida 3

— Små resebref. V. Salzburg den-8 Juni 1869. Sannerligen det behöfves så tång tid, som mången tror, för att studera lifvet i stora städer: fver hufvud taget har den ena hufvudstaden syskontycke med den andra — åtminstone Wien och Berlin. Wienarens sydländska Zlöd, som jag hört en och annan beprisa, måtte ha blifvit något afkyld på senare tiden. Nå, det der är nu någonting, som ligger i luften, som man säger, och efter ett dundrande åskväder, åtföljdt af en ganska våldsam orkan, rådde i Wien under de sista dagarne, jag vistades der, en temligen sval temperatur. Till ersättnivg mottogs, som jag redan omtalat, vicekopungen af Egypten med varma servietter åf det kejserliga hofvet, och vid hans afresa undfägnades icke allenast chan selv, utan äfven hela följet med ordnar och band. Det är så litet, som roar barn, och så länge furstarne äro barnslige, göra de oss ingen. direkt skada, har en ansedd skriftställare sagt. Wienaren är i allmänhet lätt tillfredsställd. Får han i ro dricka sitt kaffe med agifflar (ett slags balfmånformiga bröd) klockan nio, äta sin middag med vin till klockan tolf, dricka chocolad klockan sex och gå och lägga sig klockan tio, så är han nöjd med verlden. Klockan elfva på qvällen äro Wiens gator mera folktomma än Stockholms. Bierglaset — zeydlar -med dock äro omoderna i Österrike — förekommer mycket sälIsn bland noblessen. Det är egentligen de borgerliga och lägre klasserna, som dricka öl, det bästa öl i hela Tyskland. På de finare restaurationerna är det nästan omöjligt att få ett glas öl och kyparen rynkar förnämt på nåsan om den vid sederna ovane råkar reqvirera något sådant. Bierstugor finnas dock i massa och der, såväl som i de. offentliga trädgårdarne, är man öfverlupen af personer, hvilka hafva Wurst och cKäse till salu... Man köper en bit af hvardera, begär ett bröd af kyparen och så har man sin aftonmåltid gifven utan hvarken tallrick eller knif och gaffel. Hvarken Wiens eller Berlins butiker uppgå i elegans mot Hamburgs. De, som i Wien mest puffa för sina varor, äro bokhandlarne. Framför deras fönster äro vanligen folksamlingar; men det är ingalunda litteraturens alster, som utgör föremålet för allmänhetens nyfikenhet, utan fotografiporträtter af demimondens korryfeer, alla ned namn under. I dag är det Therese och Olga, som skylta, i morgon Juliette och Fanny 0 s. v. Då man dagarne igenom flanerar kring gatorna, får man ibland ganska besynnerliga ideer. Ifrån första stunden jag satte foten på utländsk botten beslöt jag att se efter i alla boklådsfönster, jag träffade på, om man någonstädes lade sin vinning om att utbjuda svensk litteratur. Förgäfves, förgäfvest... Ändtligen i Wien, efter fem veckors ifrigt letande, fick jag läsa på ett titelblad: Mamsell Karins historia af Pehr Thomasson. Jag vågar nästan svära på att det cklack till i hjertat på mig. Wiendamerna vilja gerna spela fransyskor,