Aftonbladet – 14 juni 1869, sida 3

belyser! Richard. femme Våldsamheterna i Skärstra. Ransakningen vid Jerfsö häradsrätt den 2 och 3 Juni. (Från Aftonbladets referent.) (Förts. fr. fredagsbl.) Soldaten Anders Lindström. Vittnet hade u kommit på högvaktsgården vid larmslagningen oc sett mycket folk på torget upp emot grindöppnir gen, som skrattade, hurrade och kastade hva andra i backen samt svängde med mössorna i lu ten. Detta vittne uppgaf, att truppen först nec marscherat och så vändt åter och laddat inna den uppställde sig nere vid grinden, der hr Wir ter uppläste upprorslagen, befallde skingring oc när: detta ej åtlyddes öfverlemnade åt löjtnan Schöning att skingra. Truppen marscherade d ner, trängande folket tillbaka. Kommen till maj stången stannade Schönings trupp, hvaruti vittne stod midt på ledet. Då smällde till venster or vittnet skott till antal af högst 3, hvarvid vittne såg en person träffas i benet och stupa. Dess skott kommo bestämdt från trupp, och några an dra sådana hördes icke. Vittnet hade iakttagi br Winter vid skottens aflossande stå bakom trup pen, då framspringa och befalla skingring, me såg honom ej skjuta. Kommen framför trappa hade hr Winter våldsamt fattats i kragen af 2 el ler 3 personer, som försökte slå omkull honom hvilket dock ej lyckades, hvarpå hr Winter slog några, möjligen desamma, med handen eller pistol men något annat våld begånget af eller emot hi Winter hade icke iakttagits af vittnet, som qvar stått å torget och först med löjtnant Schöningt trupp derifrån afgått dels nedåt torget bakom Si lns gård, der en lång stör kastats i riktning ef ter truppen, dels åt Igglunds och Per Larsgårdarne samt vidare fram och tillbaka. De folkhopar, som härunder syntes, hade visat sturskhet, men god: villigt dragit sig undan. Något oväsen under korum hade vittnet ej iakttagit. Slutligen upplyste vitt net, på fråga, att under de beskrifna uppträdena vittnet sett många PE icke deltagande i oljudet, sysselsatta med handel och varor. Soldaten Nordgren. Vittnets berättelse angående ppprorslagens uppläsande samt hvad som vidare hände tilldess löjtnant Schönings trupp gjort halt vid majstången var i det väsentligaste öfverensstämmande med hvad i allmänhet derom om: förmälts, dock sade sig vittnet under nedryckandet ha blifvit knuffad i bröstet af en person, som sökte komma upp till högvakten och dervid yttrat: ;Hvad ha vi med er att göra. Stående i första ledet hörde vittnet kommenderas Eld. utaf hvem vet vittnet icke, samt 4 å 5 skott smälla; som det tycktes från bakre ledet. Derunder stod hr Winter midt framför vittnet, sägande till 2 karlar att så bortzoch då de ej lydde, med ett slag å hufvudet åt hvardera slå dem till marken, hvarifrån de dock rest sig upp och gått. Efter utdelandet af dessa en hade hr Winter gått fram på högra flygeln och der undanskymts af ohyggligt, med folk, som kommit omkring honom. Dock hade vittnet sett att hr Winter böjde sig ned liksom för att taga upp något, hvarvid 2 eller 3 personer sprungit på honom på ryggen för att kufva ned honom, men han hade slängt dem ifrån sig. Såg varken hr Winter träffas af något vedträd ej eller att han tillfogats eller sjelf utöfvat något ridare våld. Något uppträde under korum hade vittnet icke iakttagit. frågor säger sig vittnet slutligen väl hafva hört ett särskildt skott, som cke var gevärsskott, men förklarar) sig icke veta af hvem och ej heller om det aflossats före ler efter det truppen skjutit, samt att vittnet, om väl känner gardisten Persson, ej kan säga om an var en af dem, som angripit hr Winter. Soldaten Wennberg. Ej heller detta vittne kilde sig i någon väsentlig mån i berättelsen om wvad som tilldragit sig tilldess truppen uppställt ig på vägen, från hvad flertalet härom intygat. )erefter hade löjtnant Schöning gått omkring ned framgång. Nppmanande de församlade att kingra sig. I inter hade då framom truppen å högra flygeln träffats i venstra sidan af ett vedräd utan att vittnet dock vet om detta kastats Her hölls i Banden af någon person. Då genast ned truppen framryckande några steg ser vittnet eller 3 personer fatta tag ihr Winter, af hvilka n sökte böja ned honom men lyckades ej. Hr Vinter sköt genast derefter — före eller efter rappen vet vittnet ej — mer än ett skott på olket, men utan:att sigta på viss man. Trupen sköt 6 eller :8 skott, dock afgingo ej alla kotten, deraf en del riktades i luften, en del åt varken. Vittnet vet ej hvem som kommenderat kjutning, -men antager att.sådant kommando gifits, ty eljest hade de väl ej. skjutit., Emellerid upplyser vittnet dels. att löjtnant Schöning på örhand tillsagt truppen att de först skulle föröka i godo skingra folket, men om detta icke jelpte, skjuta skarpt först i luften och sedan åt ådan lem, att det icke blef lifsfarligt och dels tt han, näv det sköts, med sabeln gifvit tecken, vöjligen dervid också yttrande något att uppöra med skjutningen. Vittnet såg en person på å 8 alnars afstånd blifva skjuten i ben eller ot. Efter skjutningen såg vittnet hr Winter, red eller utan tillhygge, utdela slag åt bufvud, nsigte och hals, men vittnet såg dock icke nåon stupa. Vittnet, som icke kände, men nu beeddes tillfälle att få se gardisten Persson, kunde j säga om han varit bland dem som anfallit hr inter. På frågor uppgaf vittnet slutligen, att r Winter blifvit öfverfallen, icke såsom vittnet ;rut sagt, framför den högra utan framför den enstra flygeln strax nedanför vägen samt midt ir majstängen samt vidare att vid nämnda öfverul det icke varit något folk emellan truppen och r Winter, men deremot på andra sidan om denne. Soldaten Måns Norell. Vittnet, som uppkomit till högvakten efter larmslagningen, öfverensämde i hufvudsak med öfriga vittnen angående ändelserna tilldess truppen nedkommit till gain, dock påstod detta vittne, likasom Lundström, t truppen först nedryckt till grinden och återgat innan den laddat och slutligen nedmarscheut till vägen. Dit nedkommen hade den, enligt etta vittne, bra länge qvarstått derstädes med Id bajonett. Härunder hade möjligen något da burrarop hörts, hvaremot derförinnan starkt rikits och hade folket sakta dragit sig undan. nder denna tid bade för vittnet obekanta permer med ett vedträd slagit hr Winter, som då od vid majstången, uti sidan eller uppemot axeln ch strax derpå hade 3 å 4 personer rusat till git honom i kragen samt sökt att nedr zcka nom; men hr. Winter hade kastat dem itrån g samt derpå med en pistol slagit dem och fiera dra och dervid träffat somliga i hufvudet, deraf es en föll till marken men steg upp, dels en man, nemligen gardisten Persson, var nära att la och för! lö vittnet. som upppaf sir jar !: