Om framtida jernvägsanläggningar. Uti skrifvelse af den 12 sistl. Maj har Riksdagen anfört, att, med anledning af väckt fråga om uppgörande af plan för framtida jernvägsanläggningar samt sättet för deras utförande, Riksdagen tagit under öfverväpande gjorda framställningar om godkännandet af vissa jernvägslinier, hvilka för landets utveckling i industrielt hänseende kunde anses vara at behofvet mest påkallade, och hvilkas utförande till följd deraf borde af staten på tjenligt sätt uppmuntras; att Riksdagen härvid, med afseende å behofvet att möjliggöra införandet af ett system för enskilda banors anläggning, funnit uppgörandet af en sådan plan vara desto mera angeläget, som, efter det statens förnämsta behof af jernvägar blifvit fyldt, de hädanefter erforderliga jernvägsbyggnaderna skulle utgöras af ortsanor, hvar för sig hufvudsakligen betjenande särskilda landsdelars lokala behoöf; att, då dylika enskilda jernbanor, som för närvarånde vore ifrågasatta eller framdeles kunde blifva föreslagna, icke vore af lika vigt, det syntes blifva nödvändigt att klassificera dem under flera afdelningar, helst för den närmaste framtiden understöd icke kunde beviljasför andra, än de vigtigaste; samt att, enligt Riksdagens åsigt, i främsta rummet borde upptagas de banor, som afsåge bergsbrukets befordrande, hvilket vid stambanornas, anläggande icke kunnat i någon väsentlig mån atses; och har Riksdagen, jemte det åsigter uttalats, bland annat, om de olika sätten för enskilda bananläggningars undertödjande af staten, anhållit, att K. M:t cktes pröfva, dels hvilka jernvägsanläggningar kunde anses för utveckling af landets dustri mest af behofvet på e under tiden at 12 till , och den ungefärliga kostnad, hvartill deras anläggning antoges uppgå, dels lämpligaste sättet att befordra deras utförande genom ett eller flera enskilda bolag, vare sig genom direkt anslag till belopp af högst en fjerdedel af anläggningskostnaden eller på abnat sätt, samt att framställning i ämnet derefter måtte varda till nästkommande Riksdag afläten. Hvad Riksdagen sålunda anfört har blifit hos K. M:t den 25 nästl månad andt; och enär, om än, med afseende å de förändrade förhållanden, som under en tidrymd af 12 till 15 år kunna inträda, det svårligen låter sig på förhand afgöra, vare sig i hvilken utsträckning enskilda jernvägsa gningar under nämnda tid böra genom statens mellankomst Befordras, eller i hvilken ordning företräde bör åt den ena ban