Aftonbladet – 7 juni 1869, sida 2

tgjorde svar, ger anledning till någon sådan s lutsats, som den vi-deraf dragit. För vår li lel uppfattade vi hr Abelins artikel, då vijd nottogo densamma, såsom en försäkran, eller b utminstone en antydan, att armen i sin hel-!r wet ej skulle besväras med öfvandet af så-n lana oväsentliga nyheter i exercisväg, som la lem vi hade påpekat, förr än krigsstyrelsen d ullständigt och definitivt stadgat sin mening b ;m lämpligheten at desamma. Det var också t lerföre, som vi tilläto oss säga, att det var med k öje vi mottagit hr Abelins skrifvelse. Nu!g ger emellertid hr Abelin i sin skrifvelse af. ördagen, att reglementet vid praktiska försök jenomgålt profvel och befunnils ändamålsenligt, samt derföre blifvit af K. M:t godkändt!, Men straxt derefter heter det, att detsamma!: blifvit till efterrättelse tillsvidare faststäldt, 1 hvilket förhållande, sammanstäldt med den t omständigheten att vederbörande regements-, och kårchefer lära blifvit anbefallda att in-l; rapportera resultaterna af den erfarenhet, ; som under årets möten vinnes vid tillämpi ningen af reglementsförslaget, synes) gifva tillkänna att det i år endast tillämpas på ; E 1 t 4 1 f 1 J j försök, och att således verkligen hela armen nu sysselsättes just med sådant experimenterande, som, enligt vår uppfattning af hr krigs ministerns skrifvelse den 2 April, endast skulle ifrågakomma vid någon afdelning af här garnisonerad trupp. vad hr krigsministern behagat ytira om e förändriogar i oväsentliga Aakef; mot hvilka vi riktat våra anmärkningar, hå vi I vårt svar på hr Nyblei artikel redan till huf-!. vudsaklig del besvarat. Hvad vipåstått och påstå är, att till inlärande af nyheter fordras tid, . och att, om det nya icke är till något gagn, ! så är den på inlärandet defaf atvärda tiden onödigtvis förspilld. Vi tillägga nu endast;. att längden af den tid, som till sådant kanl. erfordras, torde blifva väsentligen olika vidj. en i ständigt jenstgöring varande garnisotierad. trapp, bestående till största delen af ungt! folk, och vid våra indelta regementen, som till icke så ringa antal bestå af äldre karlar, som väl kunna förträffligt verkställa hvad de fått sig i ungdomen bibragt, men hos hvilka läraktigheten möd åren icke så obetydligt aftagit. ä iro dörföre, att man ötan synnerlig skada kunde experimentera me nyheter i ganska stor skala, om det endast gällde garnisonerade garden, men då det eremot är fråga om en arm, hvars hufvudstyrka är sammandragen blott några få dagar om. året och som till en stor del bes står af äldre folk; då bjuder omtänksamhbeten att icke införa andrå ändrihgar än sådana som äro verkligen nödiga och nyttiga: Vår ställning till frågan om förhållandena vid Andra lifgardets beväring har hr krigsmivistern Väsendtligen missförstått, då han anser oss hafva hufvudsakligen återtagit vår ftarmställning derom. Vi hafva helt enkelt meddelat nägra uppgifter; som blifvit oss lemnade af en i saken intresserad person; och vi tillfogade dervid uttryckligen, att vi icke hade hunnit från andra håll inhemta nödiga upplysningar för vidfogande af något eget omdöme. Sådana upplysningar Ingå emellertid efter hand, och vi torde med anledning äf dessa blifva i tillfälle att till ämnet återkomma. Hvad åter angår det nit samt den välvilja och humanitet, hvarined beväriogen om fattas af befäl och manskap vid den stående armån, så tro vi visserligen icke någon anledning finnas att bestrida deras tillvaro; men vi drista dock vidhålla vårt påstående, att hos vederbörande chefer i allmänhet förefunnits en ganska stor obenägenhet mot beväringens införlifvande med stammen uider de gemensamma mötena, och skälet bärtill är helt enkelt det, att man ej med en sålunda förstärkt trupp kunnat åstadkomma den jemna och felfria exercis, de noggranna handgrepp, de snörräta marscher 0. s. v.. som gamla exerciskarlar älska att se. Och vi hafva oss icke heller bekant, att krigsstyrelsen så allvarligt inskärpt någon befallning om beväringens införlifvande med stammen, att ve-. derbörande befäls personliga obenägenhet deremot kunnat öfvervinnas. Vi tro fortfarande, att ett sådant införlifvande, till stort gagn för beväringens utbildning och för sammangjutningen af,de olika elementer, af hvilka armen vid ett aktivt uppträdande skall bestå, ganska väl kunnat och kan ske i vida större mån än som hittills egt rum, utan att man derföre behöfver uraktlåta den nödiga rekapitulationen af det under första beväringsmötet inlärda. Då både regeringens och Riksdagens hållning till frågan om försvarsväsendets reorganisation synes gifva anledning att befara, att denna fråga icke kan på länge finna någon lösning, är det I högst angeläget att man väl tillvaratager och vårdar de tillfällen, söm erbjuda sig, att göra den nuvarande organisationen så effekI tiv som omständigheterna medgifva; och i I detta hänseende tro vi få saker vara så vigtiga som beväringens införlifvande, under Jandra årets möten, så mycket som möjligt Imed stammen. Men öfverlemnas detta i Istörre eller mindre mån åt vederbörande I chefers godtfinnande, torde, af ofvan angifna I skäl, i allmänhet icke mycket vara attiden I vägen hoppas. PERENNER jernvägsanläggningar. Je nvägs lägen ngar.