Aftonbladet – 4 juni 1869, sida 3

inbillning fick en bundsförvandt i vissa underliga symptomer, som började uppenbara sig inom mig och som tycktes vara gynnsamma för den åsigt, jag såifrigtsökt vederlägga. Trots alla försök att finna motsatsen, kunde jag ej undgå att känna en besynnerlig tankedomning smyga sig öfver mig. Först märkte jag att jag misstog mig litet vid beräknandet af alla afstånd, så att jag, när jag skulle lägga något på bordet, antingen slog det hårdt deri, I tanke att skifvan stod lägre än den gjorde, eller ock släppte hvi.d jag hade i handen, förrän jag skulle, och fann att jag ansett bordet många tum närmare än det verkligen var. Sedan kändes mitt hufvud så underligt; derpå följde lätta stickningar i händer och fötter och en känsla af att dessa ledamöter svällde till jättelik storlek och omgåfvos af oräkneliga, hastigt kringsvängande hjul. Jag tyckte också att när jag talade vid min hund, min röst ljöd högst besynnerligt och att orden blefvo otydligt uttalade. Det hände också att om jag såg bott till glasdörren, så stod min värd der och kikade på mig genom gardinen, eller den fula upppasserskan kom in utan något egentligt ärende, ick omkring i rummet och gick ut igen. lutligen kom värden sjelf in och gick ganska lugnt fram till det bord der jag satt. -Det ser pt som om vinet här i trakten icke skulle smaka er, sale han med en blick på det halftömda glaset. Det är rätt godt, svarade jag, så obekymradt jag kunde, men orden ljödo för mina öron som om de blifvit uttalade i S:t Paulskupolen och genom talrör leddes dit der jag var. I detsamma inträdde några stojande bönder i det stora rummet jag sett genom glasdörrarna, och värden måste lemna mig för en stund. Jag måtte hafva fallit i en lätt