Aftonbladet – 4 juni 1869, sida 3

i afseende härå följande? Jag har ofta förvånat mig öfver att det gifves menniskor, som anse det vara alldeles nödvändigt att föra sina döda till det sista hvilorummet i en med glitter och plymer utstyrd omnibus. förspänd med fyra hästar. På så dänt sätt har ofta en fattig familjs sista sparpenning gått åt och de sista smulorna vandrat af till pantlånaren, för att derigenom förskaffa den käre aflidne en anständig begrafning. Jag föraktar em sådan tiggarebögfärd och föreskrifver uttryckligen att min begrafning får kosta högst 20 rdr och att återstoden af mina begrafningspengar, 180 rår, skall utdelas till 18 nödlidande enkor efter personor, som dött isamma månad som jag och er ållit enkla begrafningar. Exemplet förtjenar efterföljd både bär och annorstädes, säger den tidning, efter hvilken Vi meddelat ofvanstående. — Choeoladfabrikanten Devinck i Paris, som ej lyckades bli deputerad, ehuru han fick många röster, berättas ha utropat: Jag har erbjudit mitt land att bereda dess lycka, men det föredrager, att jag bereder dess chokolad! o— Wagners musik. På Theatre Lyrique i Paris har man nyligen gifvit Wagners opera Rienzi. En artist, som medverkat i operan, tillfrågades af en person om han verkligen förstod musiken. Nej., svarade han, inte nu, men jag hoppas på framtiden. oo — En rask flicka. Lancaster Excelsior känner till en flicka, i Shuyler Co., som en aftom i förliden sommar bivistade en bal, dansande hela natten, kom hem på morgonen, lagade frukost, middag och qvällsvard åt skördefolket, ombesörjde veckans tvätt, mjölkade, förfärdigade en kalikoklädning, genomgick sin musiklexa, plockade en gallon blåbär, gick till staden på aftonen för att vista en konsert, och var ändå bemma till sängdags. (SV. AMERIKANAREN.)