Aftonbladet – 3 juni 1869, sida 3

a RA 8 a sig från verkliga förhållandet. Att endast bibehålla ett rum vid sagda gradtal tager under vår vinter i anspråk för hvarje timme en värmemängd, ofta flera gånger större än den, som behöfves för att värma upp rummets luft med lika många grader. Också brukar, som bekant, i allmänhet hos oss en värn ningsinrättning hafva för ändamål icke att värma upp rummet, utan endast att bibehålla det vid en viss temperatur. Uppvärmandet af den i detta rum inneslutna luftvolymen kostar i så fall ingenting, eftersom denna luftvolym ja icke ändrar temperatur; utan är det påtagliga ersättandet af det genom väggar, fönster etc. bortgående värmet, som kostar något. Användes derföre luft för att transportera värme till ett rum, och dymedelst bibehålla detta vid 189, måste denna hafva högre temperatur; ty hvarifrån skulle eljest den värmemängd erhållas, som genom ledningsförmågan hos rummets begränsning: F bortgår? Samtidigt med det den varma luften inströmmar, bortgår neml. på andra vägar en Tlika stor luftvolym af den i rummet rådande I temperaturen naturligtvis, och den inström— I mande luften måste derföre hafva så högt gradtal, att den vid sin nedsänkning till 187 just afgifvit den värmeqvantitet, som rummet under tiden nödgats genom sina begränsningar låta leda ifrån sig. Är så icke fallet, sjunker rumtemperaturen obestridligen, p. b. så framt det är kallare ute än inne. Hva nu den öfverhettade luften må hafva för företräden framför andra ämnen såsom genomI hederlig mellanhand vid värmetransporten, I kan man icke begripa; men att den som såI dan ofta nog kan vara mindre att lita på, det kan man begripa, ty den är så het och Tlemnar Åderföre så mycket värme ifrån sig till de vida och dessutom kanske otäta trummor, den behöfrer för att komma fram, och Iden värmen kommer icke alltid till gagns. Förtjensten att vara ekonomisk för våra I behof af jemn värme inomhus hela dygnet om lärer derföre Inftvärmningen icke böra taga sig min af; men den har andra goda sidor. År ett rum utkyldt, kan man genom den I hastigt få en ganska dräglig temperatur derigenom; men för oss svenskar, som äro vana vid att äfven känna väggar, möbler och sängkläder grundligare genomvärmda, skulle dock alltid denna godtköpsvärme förefalis., något odräglig, åtminstone i våra hem. Vi vänja oss emellertid i dessa hem ofta nog att undvara något annat, som luftvärmningsinrättningen nödvändigt skänker oss, eftersom detta hörer till dess princip, neml. frisk luft. I förstark dosis kan dock äfven denna blifva skadlig, så framt den neml. icke meddelas cn mot den högre temperaturen svarande halt af fuktighet; men äfven en annan svårighet möter detta arrangemang. Man brukar stundom värma upp en hel hop rum af vidt skilda värmeoch luftvexlingsbehofver medelst en enda luftvarmapparat och anser sig kunna reglera dessa saker till belåtenhet. Nå, detta är väl möjligt, ifall man är belåten med hvad man får och icke granskar, huruvida man får så, att man bör vara belåten. Vi skola antaga ett rimligt och ganska allmänt fall. Luften, som kommer från den gemensamma apparaten, är möjligen för tillfället 40 gfader varm; vi hafva ett rum, som fordrar döäbbelt så stort luftombyte, men endast. två tredjedelar. så stor värmetillförsel som ett annat rum: det förra är en sjuksal för 20, det senare en dito (måhända ett hörnrum) för 10 patienter. 1 det förra rummet kan endast två tredjedelar så mycket af den heta luften införas, som 3 det senare, ifall temperaturen skall förblifva densamma i begge; men luftbehofvet var för det förra två gånger så stort som för det senare, d. v. s. tre gånger så stort, som det nu verkligen kommer i åtnjutande af. Vi nedsätta då luftens temperatur, men nu måste det senare rummet, för att kunna bibehållas varmt, få till sig tre gånger så mycket luft som förut, hvilket är onödigt och skadligt åtminstone för ekonomien, andra olägenheter att förtiga. Dessa centrala luft-varmapparater lida sålunda i med detta likartade fall af det olyckliga, mer eller mindre märkbara principfelet att göra två så skilda behofver, som värme och frisk luft, beroende af och intrasslade i hvarandra. Ett fel som detta märkes naturligtvis i ringa eller ingen rad inom ett mildare klimat, hvarest dem inströmmande luften föga eller intet beböfver värmas, och hvarest menniskorna i sina hem icke äro vanda vid samma komfort i temperaturväg som vi nordbor. Det är visst sant, att det äfven vid dessa centrala luftvärmningar låter tänka sig att genom särskilda anordvingar i väsentlig mån upphäfva detta fel, men dessa blifva oftast dyra och vid skötseln opraktiska. Det torde icke ens behöfva påpekas, att den nämnda olägenheten naturligtvis icke kan finnas vid dessa apparaters användande för lokaler, hvilkas värmeoch luftbehofver äro mot hvarandra någotsånär proportionella. De finnas heller icke vid systemets användande, såsom hHågon gång förekommer, uteslutande för uppvärmningsändamålet, i hvilket fall luften från rummen oupphörligen begifver sig tillbaka till värmekällan för att ånyo värma och derefter återgå till rummen; men ett dylikt anordnande af systemet har tydligtvis mycket ringa tillämpning, då dels vanligen obehag äro förenade med att, på sätt en sådan cirkulation förutsätter, blanda ihop luft från en mängd till olika ändamål använda rum, dels svårigheter oftast möta att genom murarne framdraga det för anordningen erforderliga nätet af vida trummor. Såsom medel för luftens värmande begagnas i de flesta fall gjutjernsrör, berörda å ena sidan af förbränningsgaserna från en eldstad, under det luften stryker öfver den andra sidan. Det är tydligt, att den lilla jernmassan hastigt afsvalnar, sedan eldningen upphört, och att rummet likaledes gör det, ehuru långsammare.Det är derföre härvid nödigt att nästan kontinuerligt hafva elden hrinnande hvarföra kakg eller stenkol med