Aftonbladet – 3 juni 1869, sida 3

vara kusin med er på onkel Toms sida, och denna min unge vän är en ändå närmare slägtiog på Devonsbiresidan; vi äro båda två bra nog nära uppgifna af trötthet ochi stor behof af qvällsvard. Jag tackar för er artiga välkomsthelsning, min herre, jag är stolt öfver att få trycka er hand och boppas at ni befinner er väl Med dessa ord vände sig kaptenen till er gladlynt och gladmodig president, som satt öfverst vid bordet med en träklubba bredvid sig, hvilken senare han, om ej kaptenens vänliga handtryckning hindrat honom, säkert Fa upptagit för att dermed hamra på boret. Hur mår ni, min bästa herre? fortfo kapten och kramade på det hjertligaste presidentens hand, under det denne fåfängt kastade begärliga blickar på sin klubba; näl ni kommer till mitt land, skall det blifva mig en ära och glädje att återgälda er gästfris helsning, er, min herre, och hela det öfriga sällskapets. Hvarpå kaptenen slog sig ned vid brasan inbjöd sin reskamrat att göra detsamma och lyckönskade! dem båda att denna gången hafva fallit med fötterna förut, som han uttryckte sig. Sällskapet som bestod af ungefär ett dussin personer, visste ej hvad de skulle göra af, eller göra med kaptenen; men en liten gubbe med vidlyftiga, nedvikta skjortkragar och som med blott dem och sitt runda anlete synligt. öfver ett moln af tobaksrök, såg ul! som en öfverärig Cherubim, sade med mycker skärpa: Detta är en klubb. Detta är en klubb, upplyste kaptener genast sin unge vän, tilläggande: nå, det var ju märkvärdigt! Var det inte det jar