Aftonbladet – 3 juni 1869, sida 3

TEKNISE TIDNING. Några ord Ji frågan om lämpliga uppvärmningsinrätt: ningar för offentliga och enskilda byggnader. : AX En famn björkved (144 kub.-fot) brakar Iman öfverhufvud räkna för hvarje kakelugn under vintern. Om man med stöd af den erfarenheten gör en liten beräkning, skall man finna, att kakelugnen i medeltal under eldningsperioden lemnar för hvarje timme ifrån sig en värmeqvantitet, som högst kan uppskattas lika med den 9 personer under lika lång tid aflemna endast genom sin respiration. Dessa personer afgitva dessutom från sin kroppsyta en tvifvelsutan icke så obetydlig värmemängd, hvilken vi dock, af bristande förmåga att dvantitativt bestämma, underlåta att medtaga i räkningen. Häraf följer, att 9 personer, som kontinuerligt vistas i ett rum, förmår hålla detta fullt ut lika varmt, som den med en famn ved under vintern eldade kakelugnen, så länge nemligen termperaturen ute icke blir lägre än den under eldningstiden i medeltal plägar vara, sålunda här i Stocktiolm i det närmaste vid fryspsnkten. Blir det kallare ute, måste man, för att värma detta rum med menniskor, dit inhysa ett större antal, svarande mot den då behöfliga större vedbrasan; blir det äter blidare väder, skola de 9 personerna få det för varmt i sitt rum, ifall de förut hade det lagom. Vistas nu 190, 200 eler 300 menniskor i en salong, representera de pr mediam respektive allraminst 11, 22 eller 33 stycken varia kakelugnar, insatta i rummet; der bör alltså, orm zummet icke är särdeles stort, blifva ganska bett, och onödigt tyckes åtminstone att dit insätta några flera kakelugnar, så länge den folkmängden finnes der. I dylika salar plägar man emellertid vanligen icke vistas oupphörligt; efter en stund gå alla dessa lefvande kakelugnar sin våg, lemnande lokalen tillfälle försöka hålla sig varm på egen hand, och det gör den klent. Då man kömmer dit tillbaka, skall der naturligtvis vara betydligt svalare, såframt under mellantiden intet medel begagnats att motverka temperatursänkningen. Men detta medel borde upphöra med sin värmegifvande verksamhet, så snart denna blir onödig eller rentaf skadlig: det borde vara en kakelugn soni man kunde flytta ut sedan de lefvande värmekällörna flyttat in. Vi ega ett på detta sätt verkande medel uti det system, som åsyftar att medelst införande i lokal af mer eller mindre upphettad loft värma densamma. Af dessa epparater finnas flera slag, men jag skall förskona läsaren från den indelning i klasser, för hvilken jag här kännef mig bugad. En tysk professor, Meissner i Wien, har från de första åren af detta sekel mycket ifrigt arbetat för die Heizung fit erwärmter Luft såsom den billigaste, beqvämaste, sundaste och minst eldfarliga af alla eldningsmetoder, och fortsatte dermed hela sitt lif, som blef långt, ty det varar visst ännu eller, om så icke är fallet, har helt nyligen slocknat. Han har gifvit ut en stor bok med många ritningar, hvars tredje upplaga utkom redan 1827. Från dessa tider förskrifver sig den stora förkärlek för värmniovg medelst luft, som i mellersta Europa ännu är herrskande, och detta i många afseenden berättigadt i följd af dessa trakters klimatiska förhållanden. För vår strängare vinter lämpa sig dessa inrättningar af flera skäl vida sämre, och är det också först under de senaste åren som de här börjat användas, och detta i allmän-. het för uppvärmandet af endast ett rum medelst hvarje apparat. Det är också af vigtl inom ett hårdare klimat att noga taga iaktl! gränserna för detta slags varmapparaters användbarhet eller lämplighet, emedan härvid rätt svåra olägenheter kunna blifva följden af ett misstag. Hvad nu först beträffar luftvärmningens stora beqvämlighet och lilla eldfarlighet, så äro dessa: begrepp relativa och beroende af, med hvilka uppvärmningsmetoder denna ställes i jemförelse. Med vattenoch ångvarm-. apparater kan den påtagligen, såsom ock framdeles skall tydligt visas; alldeles icke l: täfla i någotdera af dessa afseenden; men : dessa apparater hafva uppstått och utvecklats under en långt senare tid än den, i hvilken professor Meissners ungdom inföll, och hafva äfven till följd af sin större kostnad i anläggning något mindre tilldragande isynnerhet för sydländningen, som i nödfall är van att till och med fullkomligt undvara annan värmekälla i sitt rum, än den han sjelf utgör. Att loftvärmningen skall vara ekonomisk för våra förhållanden, är ett svårt misstag; huruvida den åter är helsosam, beror af många omständigheter, hvilka dessutom ännu till en del icke torde vara genom er-! farenheten så komplett bestämda. Visserj ligen påstår en tysk kaloriferfabrikant, att ; l luftvärmningen är den billigaste af alla, men den erfarenheten måste då hafva vunnits långt mot södern, i hvilket fall sådant är rätt tänkbart; i öfrigt lärer väl knappast någon erfarenhet förslå för att bevisa detfysikaliskt omöjliga. Andra slag af varmapparater, hvilka icke lirekt värma upp luft och släppa in densamma I de rum som skola varmhållas, såsom t. ex. de apparater, hvilka till rummen transportera värme genom vatten eller ånga, kunna jemföras, säges det — och detta skall nu vara beviset —, med mellanhänder vid ett värmeköp från den grosshandlaren, värmekällan och vid detta köp måste naturligtvis både grosshandlaren och mellanhanden på menskigt sätt låta någon provisionsprocent fastna mellan fingrarne. Detta resonnemang är på sitt sätt gånska lärorikt. Den, som anför det, har tydligen föreställt sig, att ett rums uppvärmande till t. ex. 189 är detsamma som uppvärmandet af luften i rummet till detta