Aftonbladet – 3 juni 1869, sida 3

sade på vägen hit: om vi bara kunde träffa på en klubb! Kaptenen böjde sig dubbel och slog sig på knäet och detta var för presidenten omöjligt att motstå. Han hade från första ögonblicket känt sig mildare stämd mot kaptenen och pu smälte hans hjerta som vax. Mina herrar af Kung Arthurs klubb, sade han och steg upp, ehuru det är emot bruket att lemna främlingar tillträde till vårt sällskap, vill jag dock, eftersom vi en gång förr i afton brutit denna lag, taga på mitt ansvar att bryta den en gång till. Och medan dessa resande herrars aftonmåltid tillagas,, fortfor han med en blick på värden, som genast förstod meningen och gick ut i köket, så skall jag åter påkalla eder uppmärksamhet för den mannen, som reste till sjös.n Hör ni, sade kaptenen afsides till sin unge kamrat; det är i vår väg, det der. Hvem är den mannen som reste till sjös, det undrar jag ? Jag ser många gamle män här,, svarade Aifred Raybrock, alltjemnt med tanken få ändamålet för sin resa. Kanske någon eh ler några af de gamle män, hvilkas namn ni uppskrifvit, också äro här. Kanske, sade kaptenen. Jag har ögonen på dem. Men sök ej framtvinga uppIyvsningar. Låt se om de ej komma af sig sjelf. ; Detta hviskades mellan dessa båda medan de sutto vid elden och värmde sina händer. Under tiden hade klubbens ledamöter hunnit lugna sig, och återupptogo nu diskussionen om den mannen, som reste till sjös. Kaptenen gjorde härvid åtskilliga miner och tecken åt sin kamrat, för att påminna denne om att uppmärksamt höra på. (Forts.) .