Aftonbladet – 3 juni 1869, sida 3

ner, så nära att förverkligas och om nödvändigheten att åsidosätta dem för att återbära de stulna pengarne. Hans enkla, hederliga tänkesätt gjorde omöjlig hvarje den aflägsnaste aning om att det vore tänkbart att undvika, det handlingssätt deras forskningar skulle stämpla såsom det rätta. Detta var för kapten Jorgan en stör tillfredsställelse och väckte hans uppriktiga beundran. Också återförde han ganska snart samtalet till detta ämne, och uppmuntrade sin reskamrat att tala om Kitty, samt räkna ut huru många år som skulle förgå, innan han, utan tillhjelp af de påräknade penningarne kunde skaffa sig ett -hem som anstöd henne, ty, kaptenen såv väl att den unge mannens redliga hjerta blef lättare genom att få uttala sin oro och sin sorg. Emellertid mörknade det alltmer och dimman blef mycket tät, oaktadt stormen alltjemnt tjöt och piskade dem i ansigtet lika vildt som förut. Kaptenen hade på kartan tagit noga reda på byn Lanreans läge och hade medtagit sin fickkompass, och den unge fiskaren hade detta slags uppodlade instinkt att alltid hitta vägen, som man ofta träffar hos folk af hans yrke. Men ehuru de, i det hela, höllo rätt kurs och alltid, med tillhjelp af kompassen och af ljus, med stor svårighet tändt inom det rymliga djupet af kaptenens hattkulle, kunde de dock ej undgå att ganska. ofta vika af från vägen. De blefvo å alltid förvillade och kommo, efter åtskilliga kinkiga passager bland tufvor och pölar ute på mossen, som oftast tillbaka upp på vägen vid någon punkt som de redan förut passerat, hvilket naturligtvis betydligt fördröjde dem. Men Alfred Raybrock var icke den som lätt gick vilse, och kaptenen skulle troligen med samma lugn och sjelfbeherrskning stigit fram vid hvilken utsatt mötes