Aftonbladet – 2 juni 1869, sida 3

körim senare på aftänen afhölls uppe id hög: vakten höde 8 å 10 personer stått på torget here vid Silns nedre gård (se kartan litt. F) och skrålat, hvilket föranledt löjtnant Sökönning att dit nedskicka några soldater. Korporalen Wallberg berättade, att ban varit befölhafvare för högvakten och hade, då dencarhiia iske fick lemna Yekten, icke fått ord hura vid folkets skingrande borde tillväg: t larm slogs utryckte et, bvilket likväl erhållit ammunition med 10 ökarpa kott hvar man. Folket, som hade skrikit och rat, bade flere gånger uppmanats att skingras. Vittnet hörde kronöfogdenr upp gonting, som dock ej kunde höras, och tior detta skedde under det laddningen pågick. Derefter dröjde ået någon stund innan truppen nedryckte på gatan, hvilket skedde långsamt, utan att dock vittnet vet a det et med färdigt gevär eher på axel ger. Angående anialöt äf 46 emldater, som annåts till folkets skingrande, uppg N mma till 37 man, hvarjemte 2 man åtföljt fogden. Första natten hade tre personer kommit upp till högtakten och icke svarat på anropet, hvadan ropats korpfal ut!s då rämnde personer, som icke fört oljud, hotat eller försökt fäld, genast aflägsnat sig. Soldaten Färlin, Vittnet hade fått order att skjota mot ädlare kroppsdel, men minnes ej gra sådana angäerto det sätt, hvarpå bajonett skulle få användas. Hörde krtosofogden tills Schönning att använda vapenmakt, hvarefter trap nen nedtågat och en kort stund stått på vägen. . Vittnet Hade derefter aftågat underlöjtnant Tengzelii trupp söderut, varvid första ledet haft fördigt gevär och det andra i armen g2vär. På gatan hade då mycket folk passerat, somliga 5 ; andra norröt. Tengzelius hade gått i spets r tröppen, och folket hade sökt undfly, men gzelius hede gått fortare och sålunda upphunnit åtskilliga, dem han då ht, i hufvudet. Seden Tengzelii trupp vändt om söderittån hade de tågat hela gatan norrut ända till Sveds gård, detifrån vittnet sett kronofogden stå norrut på vägen utanför marknadsplatsen med två soldater. Vittnet bade då från detta håll hört ett skott lossas, men vet cj af hvem. Tjerdingsmaånnön J. Pettersson. Vittnet hade under alla mötesdagarne hört yttranden af ovilja mot kronofogden; bland annat bade nägra okynniga pojkar yttrat om honom att ban icke borde gå lös. Omkring klockan 5 bade vittnet gått ifrån högvakten norrut samt mött kronofogden, som då kom från kaffeutskä FE änkningsstället och yttrade att pigan skulle häktas, Vitttet hade då gått in i buset, der pigan, som då icke varit otidig, yttrat: Jag går när jag vill, när matmor ger iof och dylikt. Soldater hade emellertid bortfört henne, dervid en mängd folk tillströtmat; såsom det tycktes, af nyfikenhet och emedan äo funap händelsen löjlig, samt skrattande åtföljt pig soldaterna upp till arresten; men ingen af folket de gjort något försök att befria henne, utan tom, när soldaterna under äen på vägen allt fortgående trafiken bådo att slippa fram, villigt lemnat rum. Vid framkomsten till högvakten Hade redan åtskilliga funnits der framme; hr Winter hade då kommit och visat sig misslynt öfver att folket var samladt samt fyra gånger tillsagt dem tt skingras, då de, utom några få, dragit sig från högvaktsgården ett etycke nedom grindöppningen, der de stannat och börjat att hojta, skrika, kasta mössorna och sinsemellan kuuffas. Vittnet minnes ej när det laddades, men avser att, från det befälet öfverlemnades till militären, som då långsamt men med färdigt gevär dragit ned på vägen samt tilldess att skjutningen började, ungefär en qvarts timmas tid. förlupit. Vittnet bade sett kronofogden afskjuta flera skott, minst tre, omkring sig å torget icke med visst sigte, men med riktving emot derstädes i spridda grupper stående personer. Deremot förklarar vittnet, på rda frågor, att han icke sett kronofogden blifva öfverfallen eller sjelf utdela slag, och icke under multet hört eiler sett något hot eller våld bi set af folket, deremot säger sig vittnet någon stund efter det skjutningen egt rum och tu et Å torget afstannat, hafva sett en stör eller trästump komma i Juften i riktning från högvakten och nedfalla vid majstång en. Olof Olofsson i Elfsäter hade sett en mängd personer samlade mellan högvakten. och gatan. samt derstädes under det att i öfrigt en mängd personer som vanligt passerade gatan fram och iter. Jott och annat hurrarop hade hörts och då en hurrade följde vanligen några andra med. Vittnet hade sett kronofogden med någonting, såsom det tycktes en bok, i handen; äfven derefter hade hurrarop fortfarit att hö. men folket hade dragit sig tillbaka och stannat nedåt gatan, bvarefter och sedan vittnet, som åsett det hittills berättade på afstånd nemligen från trappan till Igglunds hus, hade förflyttat sig ti nedre. värd, truppen ryckt ned. Folket för då att skynda undan, men detta hade sig svårt enar dei trängseln hivdrades af mötande personer, h och skrindor. Straxt efteråt syntes kronoft komma fram på sidan om truppen och kommen. framför densamma afiossa minst 3 skott, och såg vittnet med full visshet att br Winter var den förste som sköt, och tycktes hans skott icke riktade mot vissa persontr men afskjutna fram emot de rundtomkring stående folkgrupperna. Omedelbart efter det kronofogden börjat skjuta aflossade truppen åtskilliga skott, en del högt och en del lågt. Vittnet hade sett kronofogden derefter slå i hopen med pistolen och hade dervid iakttagit att Jan Jansson i Kässjö erhållit 2:ne slag, samt trodde sig uti en annan slagen person hafva igenkänt Per Andersson i Säljesta. — Med anledning af hr Winters uppgift att han bakom soldaterna erhållit en knuff iryggen, så att han tumlat fram om dem, upplyste vittnet, på fråga, att, när br Win ter, såsom vittnet nyss härom berättat, synts fråmkomma omkring flygeln, han gått häftigt men med steg af vanlig fasthet och icke på pågot sätt tumlande. Per Olofsson i Elfsäter hade vistats i södra ändan af byn, då hört larmslagning och seit soldater rusa åt vakten, hvilket föranledt vittnet att gå efter och in i kopparslagaren Söderqvists bod; hade sett mycket folk samladt och bland dem Jan Jansson i Kässjö; hade hört hurrarop och skrik samt sett kronofogden läsa uti en bok, utan att innehållet kunnat höres; vittnet, som, sedan sett soldaterna rycka ned, gått till Jan Ersgården, hade icke sett något våld ske. Fjerdingsman Gudmund Andersson hade sett när folket följde med vid Karin Persdotters häktning, skämtande deröfver att en af soldaterna var fästman till Karin Persdotter men icke destomindre blifvit beordrad att arrestera henne och att han sålunda måste föra sin fästmö i kurran. Några hurrarop bade då ännu icke hörts. Framkommen till bögvakten hade vittvet sett ett fönster i arresten sönderslaget; Karin var då införd och på gården och nedanför hade en folkhop, som tycktes ökas, stått och skrattat samt yttrat högt löje, men då ännu ej hurrat. Vittnet hade på en stund aflägsnat sig för att hemta spik till arrestfönstrets igenslående; vid vittnets återkomst höll folket på att på tillsägelse aflägena sig från vaktgården, så att så qvarblefvo; de andra stannade nedanför och på gatan. Vittnet såg nu kronofogden på gården och hörde hurrarop bland massan; Silen hade då begärt anstånd för att söka skingra folket, men kronofogden vägrade. Upprorslagen lästes, men kunde ej höras i följd af bullret och skriken. Slutligen beviljades anstånd, men endast 5 minuter. Vittnet Anders Andersson och Bilen hade då nedått å gatan, dit militären under tiden neåryckt NE se 2