Aftonbladet – 1 juni 1869, sida 2

ra, slog sig kaptenen så godt han kunde då han stod, på knäet och :ade: I vårt land skulle vi kalla det bröllopsdrägt, I sanning... ja det skulle vi, jag försäkrar det. : Men kaptenen tycktes se saken i ett annat Jjus också, ty han tillade helt allvarligt: Det är mycket vackert, mina vänner, att se henne — stackars upga qvinna med sitt faderlösa barn i skötet — lemna sin egen sorg för att tänka på ert hem och er lycka. Det är mycket vackert och godt af henne. Måtte ert äktenskap bli lyckligare än hennes och till en tröst för henne också! Måtte den välsignade solen lysa för er alla, lyckliga tillsammans, i besittning af ert goda namn, länge efter sedan jag upphört att plöja det oändligt stora salta fält, der ingen någunsin vill såb Ack, tack min herre af allt mitt bjerta! svarade Kitty helt varmt, och på sitt älskvärda sätt kysste hon fiogret åt honom, möjligtvis också åt den unge sjömannen, som stod och höll upp förmaksdörren åt kaptenen då han skulle gå ut. ANDRA KAPITLET. Penningarne. sTrappornd äro mycket låga, min herre, sade Alfred Raybrock till kapten Jorgan. Liksom min kajuttrappa, svarade kap tenen, Men de äro litet obeqväma, ty man stötep sig så lätt för hufvutlet. : sOm inte mitt hnfvud kan taga vara p sig sjelft nu erccr alla stötar det fått i vel lden, svarade kaptenen så likgfitigt, som om ban icke hade någon vidare gemenskap med sitt hufvud, så är det ej värdt att akta det